Aftonbladet – 14 november 1873, sida 3

lik en fågel eller en elfva. Jag erkänner att jag var halft rädd för henne, emedan hon är franska, fortfor Ketty och skrattade, men hon är en mycket söt och intagande flicka med vackra, röda läppar, hvita tänder och svarta ögon — mycket liten till sin figur — mindre än jag. Fru Martha drog djupt efter andan och såg lugnad ut. Jag kan ej lemna någon upplysning om heanes mor och slagt, sade hon långsamt och som det tycktes glad att kunna säga detta. Jaså, hon är vid Melmar som guvernant? Den älsta dottern der är ju redan en fallyext menniska och den yngre är mera lik en pojke än en blygsam flicka. Hvad gola de med en guvernant? Jag kan icke säga att jag sjelf just känner till familjen; hade min Huntley, som han väl kunnat göra, sökt sin egen fördel — men det vet du nog redan af din kusin, mig förutan. Nej, sade Ketty. Ack, Ketty Logan! Du talar mildt och blygsamt och är en hugnad för det hem som du tillhör, utbrast fru Martha. Jag vet det allt och har aldrig förnekat att så är. Men min Huntley! har du dig bekant hvad den gossen gjorde innan han reste? Han var så nära att ega ett stort gods, att han blott behöfde räcka ut gina händer derefter — blott gå till domstol för att söka sin rätt. såsom din kusin, lagkarlen från Edinburgh tillstyrkte honom att göra. Men min gon sade: Nej, jag vill lemna bus och hem åt min mor, på det hon må ega sin bergning. Jag vill först begifva mig ut i verlden och skaffa mig medel att börja striden, så sade min Huntley. Och nu är han der, långt borta i en snnan del af verlden och för ett mödosamt lif. Han ville icke lyssna till :mina ord, Hellre ville jag lefvat i en kojs