Aftonbladet – 14 november 1873, sida 3

med blossande, röda kinder ramlade Joanna igenom denna ceremoni och längtade hela tiden efter ett passande tillfälle att meddela bredern hvem hennes vän var, innan slumpen eller Patricia hunnit gifva honom ett ogynsamt intryck af Desir6e. Han blef emellertid synbart öfverraskad af den unga damens föga upplysande och otydligt uttalade namn, Mademoiselle Desir6e? upprepade ban med ett frågande och osäkert uttryck i rösten. Ack, Oswald, du har visst aldrig erhållit mitt sista bref? utbrast Joanna; visste du inte att Desir6e är här vid Melmar? Jag är guvernant här, sade Desirbe med en alldeles otrolig grad af stolthet och värdighet i det hon höjde sitt vackra bufvud och rätade på sin lilla täcka figur. Under de förflutna tre månaderna hade Patricia visserligen uppbjudit hela sin förmåga att plåga och förödmjuka den lilla fransyskan, men icke förrän denna stund hade hennes stolthet blifvit verkligt sårad. Oswalds ansigte fick genast ett leende och välvilligt uttryck — han bockade sig artigt för Desir6e och betraktade de båda unga flickorna med en blick af verkligt nedlåtande godhet. Han insåg i ögonblicket huru fördelaktig för trefnaden i hemmet den unga medlemmen af hushållet vid Melmar måste blifva. Oswald Huntley var litet artist och en vacker lefvande. figur behagade honom lika mycket som en vacker tafla,