Aftonbladet – 14 november 1873, sida 3

tiga glansen i hennes ögon. Hvem vet om icke i detta tysta, stora rum, der numera hvarken make eller söner funnos och der den ensamma husmodern sutit så mången timme vid den ensamma härden — hvem vet, om icke hos henne känslan för ett nytt, tröstande, kärleksfullt band hastigt hade vaknat? Utan att önska det, utan attsöka det, ja, nästan emot hennes vilja, hade er By, frisk lefnadsglädje trängt in i hennes hjerta. Från denna afton räknade Hunt leys mor ett nytt ämne till sällhet bär i verlden. Då doktor Logan, efter sin rund i stu gorna åter kom in, fick han höra läsas mänga stycken ur Huntleys bref; han fanr detta förtroende helt naturligt och i sir ordning, samt yttrade med vänliga och gods ord sitt intresse för den unge resenären Derefter blef Marget inkallad och kyrko herden gjorde bön; han bad särskildt och med värme för enkans frånvarande söner — han nedkallade synnerligen välsignelse öfver den förstfödde och bad att han en gång måtte hemvända med glädje och få se sin moders ansigte och hugna henne un der ålderdomen. Derefter stod den förträff lige mannen upp från sin knäböjande ställ ning, tryckte fru Marthas hand och återtog lognt hemvägen längs Tynes stränder med sin dotter vid armen. Han tänkte att fru Martha hade varit glad öfver deras besök och att Kettys sällskap gifvit henne stor hugnad den qvällen. Han tänkte att det var en herrlig afton med månen, Orion och Sjustjernan på himlahvalfvet; och så gick doktor Logan hem, ganska nöjd med besö ket hos sina sockenbor.