Aftonbladet – 14 november 1873, sida 2

— Bränvinskriget. Jemtlands läns nykterbetsförenings direktion har tilllänets kommuner låtit utgå ett cirkulär med anhållan om att kommunerna ville sig förenalför det goda ändamålet om nedanstående till K. M:t stälda ansökan, i kommunalstämma underskritfven: Genomträngda af den lifliga förvissningen, att brödrafolkens väl i alla hänseenden utgör målet för Eder K. M:ts hjerteönskningar, dyrbara omsorger och bemödanden, drista, näst bön till alla konungars och folks konung, vi underdånigast nalkas vår jordiske konungs tron med rop om hjelp emot ett ondt, hvilket allt mäktigare bryter in bland oss, hotande land och folk med förödelse. Att utförligt beskrifva detta onda och verkningar, göres icke behof, blott att uttala dess namn: dryckenskapen. Den frisinnade lagstiftning, som vi föröfrigt icke tillmäte oss att mästra, men till följd af hvilken unga personer af allmogeklassen, huru som helst qvalificerade, i stället att, såsom de flesta sådana under förra tider, taga årstjenst, numera såsom arbetare, vanligen utan fast hem, sjelfva disponera sin tid; de ymniga tillfällena för dessa till god, ja riklig arbetsinkomst; och ändtligen mängden af landthandlande hvilka såsom örnar öfver åtelen slå sig ned, ofta två eller tre i samma by, och hvilka I allmänhet beräkna just af handeln med rusdrycker deras säkraste och betydligaste inkomst: härmed hafva vi underdånigast angifvit hvad som synes närmast föranleda dryckenskapens tillväxt i en högst oroande grad inom våra bygder, och, såsom det förljudes, öfver hela riket. Så länge försäljning af spirituösa drycker äfvensom at vin, med hvilken senare benämning rusdryckerna, allenast äg allmänt hedras, och hvilket har till följd. att lagen gäckas, att den enfaldige lättare förföres samt att det mindre fräcka dryckenskapsbegäret erhåller en önskad täckmantel, — så länge sådan försäljning är landthandlande tillåten, emotse vi ingen förändring till bättre. Då säljares vinningslystnad och köpares rusdrycksbegär träda med hvarandra i förbund, framstår, såsom erfarenheten visar, en täflan i uppfinningsrikhet att kringgå och gäcka hittills gällande lagar om spirituösa dryckers försäljning, till dess det snart går derhän i oförsynthet, att man förhåller sig så. som fannes dessa lagar alldeles icke till. Då ibland dryckenskapens närmaste, mest påtagliga och outeblifliga följder måste räknas ständig tillökning af antalet fattiga, bestående till största delen af qvinnor och barn, hvilkas makar och fäder blifvit drinkare, synes oss i högsta måtto billigt, att samma lagstiftning, som rättvist ålägger hvarje kommun underhållet af sina fattiga, äfven må tillförsäkra kommunen rätt att, om pluraliteten af dess röstberättigade äro derom ense. afstänga från sina gränser det skadedjur. rusdrycksförsäljningen, som alstrar allt flera fattighjon. I motsatt fall torde den klagan icke vara ogrundad, att lagstiftningen beträdt en väg, som allt för mycket gynnar individen på det allmännas bekostnad. Bäfvande för följderna af det härutinnan nu rådande förhållandet. le som skola drabba samtid och kommande slägten, följder, fasansvärda isedligt i mindre än ej sanitärt och ekonomiskt hänseende, måste vi anse hög tid vara ej allenast för menniskooch fosterlandskärle; ken att först och främst på öfvertygelsens väg söka motverka det onda, utan ock för lagstiftningen att. såsom i andra länder nyligen skett, på ett kraftigare sätt än hittills ingripa. beslutsamt låtande enskilda intressen och små betiänkligheter i öfrigt vika för den allmänna, stora och öfverhängande faran. Och våga vi derför i djupaste underdånighet anhålla, det Eder K. M:t täcktos förelägga svenska folkets representanter vid nästa riksmöte nådig proposition om, att dem, som idka landthandel, må all försäljning af spirituösa drycker och vin blifva med betydliga böter och förlust af handelsrätt förbjuden, samt att kommun på landet må erhålla rätt att bestämma, det ingen försäljning, till större eller mindre qvantitet, af spirituosa och vin må inom densamma ega rum. j — IRI RR