Aftonbladet – 13 november 1873, sida 3

stämdhet som om det var en annans pyfi kenhet än hennes egen. som behöfde fill. fredsställas. Detta forskande spörsmål half roade och halft retade Ketty. Hon skakade på hufvudet med en åtbörd som uttryckte just detsamma som rörelsen af hennes hand hvilken sökte draga undan klädningskanten mot hvilken Desirbe stödde sig. Ketty: tvekan förbyttes i en nästan säker känsle af ogillande. Hon befarade på det högst: att Desirbe torde motsvara de ogynnsamm: tankar hon redan förut haft om franska gu vernanter. Drag er inte undan, sade Desir6e, i def hon lade sin lilla hvita hand på Kettys klädning, som denna sökte lösgöra. Jag tycker om att sitta här hos er — jag tyc ker om att vara er nära och jag vill ha svar på misa frågor, ehuru inte för min egen skull. Gif mig endast de upplysnin gar som ni behagar, men låt mig få sitta här, tills Joanna kommer. Det blef en kort tystnad. Ketty kände sig rörd, men visste icke rätt hvad hor skulle säga och äfven Desir6e satt tyst, an tingen afvaktande ett svar eller också eme. dan hon tänkte att Ketty ej kunde meddela henne något. Sluiligen talade hon åter. synbart rörd och alltjemt fasthällande Kettys klädning. Jag håller af Joanna, sade hon med tårar i sina ögon, men jag är äldre än hon — myckst äldre — ingen annan bryr sig om mig. Ni gör det inte heller — hur vore det mäjligt? men låt mig få sitta här, tills Joanna kommer och glömma hela det der hemmet. Ack, låt mig göra det! Jag är så långt skild från mitt eget hem — jag är en liten tiggarflicka, som står och ber vid ert fönster — inte om en bit bröd, inte om några sous, men om kärlek. Jag