Aftonbladet – 13 november 1873, sida 3

OCR MAR Uysve Udligt stora förhoppning Jom henom, — Eldsvådan i,Palinska huset. Till d d redogörelse vi i går meddelade om denr hemska tilldragelse, äro vi nu i tillfälle a tillägga några mer detaljerade underrättelse Om anledningen till dess uppkomst sväfve man ännu i fullkomlig okunnighet; det end som på stället boende personer vetat berätt är, att den först varseblifvits i ett aftri deshus och några vindskontor samt sede mera med så vild häftighet gripit omkrin sig, att endast de af de talrika i vindsvänir garna inhysta hyresgästerna, som först var: nade olyckan, hunno att rädda sig genor att skyndsamt störta sig ned för trapporna De sista, som på detta sätt lyckades und komma, voro målaregesällen Carl Ulril I Grunditz och hans hustru, hvilka, inlindad i filtar och owmhvärtda af rök och lågor snart sagdt rullade sig ned utför vindstrap porna och nedkommo på gatan med svår. brännskador i ansigtet och å händerna Snart fattade emellertid trätrappan eld oci stängde helt och hållet vägen för de flyende De öfriga utom en, nemligen snickeriarbe taren Elias Svensson, en äldre man, sön blef invebränd och hvars qvarlefvor i gå återfonnos vid gräfningen i ruinerna, hade således ingon annan utväg än att söka sil räddning genom de i öfre vindsväningen be lägna, åt Malmtorgsgatan vettande fönstren En af de innestängda qvinnorna sökte at på sammanknutna lakan hala sig ned et stycke för att sålunda mildra fallet, men en af knutarne brast, och den olyckliga ned. störtade och emottogs af en utspänd matta. En annan af de skadade qvinnorna, fröken Carolina Edgren, har berättat, att hon ta git sin tillflykt ut på taket i förhoppning att kuona nedklättra på stuprännan, men nödgats släppa sitt tag och nedfallit på trappuppgången till Fritzes bokbandel. Frö ken Bergström (hon var för flera år se dan anställd vid Ladugårdslandsteatern hos hr Selinders sällskap och kallade sig då Berger) kan ej sjelf påminna sig, huru hon kom ned på gatan från sjette våningen, men det berättas, att hon skulle kastat sig genom fönstret, först då de allt mer kring sig gripande lägorna nödgade henne åertill, och under fallet skadat sig mot väggen samt kommit med sådan fart mot det utspända täcket eller mattan, att hon studsat flere alnar tillbaka. Ynglingen Eriksson är den ende, som med säkerhet kan påminna sig, att han kom på en utspänd matta, men att denna antingen söndersprängdes vid fallet eller också icke kunde hållas uppe af dem, som fattat i dess kanter, hvarat följde, att han slog ned mot gatan. Träd egärdseleven Eriksson och hotelluppassaren Carlsson kastade sig ned, den förre på Malmtorgsoch den senare på Fredsgatan. Begge skadade sig illa, och den 46 årige Carl Leo nard Carlsson erhöll så betydliga skador, att han, kort efter det han blifvit förd till serafimerlasarettet, afled. Sedan detta var uppsatt ha vi erhållit följande upplysningar: Elden hade först varsnats från afträdena i undre våningen, men orsaken till eldens uppkomst der är Ånnu ej känd. Vid gräfning bland ruinhögarna har ej något lik anträffats. I de bhda nedbrunna vindsvåningarne voro vid olyckstillfället 6 personer boende i den öfre och 12 personer i den nedre. Flertalet at le af elden hotade personerna tros ha kun 1at rädda sig undan det härjande elementet, om de genast skyndat sin väg, men åtskiliga vände om och in i sina bostäder för att söka rädda sina tillhörigheter, brandförsäk ringsbref 0. 8. V., men derefter blefvo de afstängda genom de häftigt rasande lågorna. Vid efterhörande i dag å Serafimerlasarettet om de skadades tillstånd erhölls den ipplysning, att fröken Edgrens skador äro vf den beskaffenhet, att någon undersökning f henne ej ännu kan ega rum. De öfriga ro efter omständigheterna bättre, och ej lldeles utan hopp.