A VALDA ALGA VILDV SLUSLG BUMIIIWD. —-—tion Krigsvetenskapsakademiens högtidsdag. Sammankomstan i går afton, som bivista des af konungen oth ett stort antal af aka demiens ledamöter äfvensom af yngre offi cerare af olika vapen, öppnades af ordföran den, generalmajor Björnstjerna, med ett hels: ningstal till konungen, hvarefter ordet lemnades åt akademiens sekreterare major RyTding, som bland annat sökte i korthet besvara den frågan: Hvad fordras för att I kunna med kopp om framgång föra ett krig Ji våra dagar? hvarvid tal. framhöll, att man förutom god tillgång på penningar måste ega för det första: förmågan af snabb mobilisering, och gaf detta talaren anledning att framhålla skilnaden mellan Preussens och Frankrikes krigsorganisation, sådan denna var före 1870—71 års krig. i det att det senare landets organisation karakteriserades genom centralisations-, det förra genom decentralisations-systemet, och fann talaren en af de förnämsta orsakerna till Frankrikes olyckor ligga nm i sistnämnda system, hvilket ej medgaf en astig mobilisering, hvaraf åter följden blef, att landet vid preussarnes hastigt ordnade anfall befanns oförmöget att afvärja fienden; — vidare fordras ett väl ordnadt kommunikationssystem, hvarmed man ej får förstå endast många och klokt anlagda förbindelser, i synnerhet jernvägar, utan jemväl en på förhand väl utarbetad plan för dessa jernvägars trafikerande — en sanning, hvars er ängen kriget bäst ådagalagt, i det att öfverhanden äfven i detta fall stannade på den sidan, der man under freden bäst beredt sig för kriget; slutligen fordras stora och öfvade härmassor med ett väl ordnadt depötsystem, hvilket åter gaf tal. anledning att visa bebofvet af en väl organiserad och väl öfvad försvarsstyrka, som från tillräckligt antal reservtrupper kunde fylla afgången under kriget. sammanhang med besvarandet af denna fråga berörde tal. nödvändigheten af att finna en snar lösning å den ännu hos oss oafgjorda armåorganisationsfrågan och uttalade dervid den förhoppning, att svenska folket ännu i dag skall er känna sanningen af den satsen, att det tillhör ett fritt folk att af fri vilja bära bördor till värnande af landets sjelfständighet. Derefter lemnade akademiens andre ordförande, kommendör Lilliehöök, en minnesteckning öfver akademiens under året med döden afgångne ledamöter, hvilka utgjordes af: prins August, kejsar Napoleon, den franske vetenskapsmannen Charles Dupin, professor Hansteen, f. d landshöfdingen Giinther. excellensen Due och öfverstelöjtnanten E. Leijonhufvud — hvarjemte tillkännagatfs, att akademien till ledamöter invalt: professor Santesson, generalstabsofficern, kaptenen friherre Rappe och ryttmästaren v. Koch. Föredraganden i krigskonst, öfverstelöjtnanten frib. Raab, föredrog derefter sin årsberättelse, hvarvid han betonade att de förluster och den kraftuppoffring, det sista kriget medfört. långt ifrån att rikta tankarne på freden, tvärtom i alla länder gifvit anledning till förnyade och större ansträngningar än någonsin att öka stridskrafterna. Säkerhetstillståndet, yttrade tal., har öfverallt blifvit skakadt i sina rötter. Öfverallt omdanas och om väpnas härarne; och grundvalen för armborgani. sationerna vore öfverallt: den allmänna värnepligten. Man hade kommit till den insigt. att hvarje annat mn vore ett sjelfbedrägeri. Menej nog bärmed — krigshärens underafdelningar måste utgöra afslutade enheter, d. v. 8. de måste i stort som smått, i taktiskt såväl som i administrativt hänseende vara fullständigt organi serade, ty kriget måste afgöras snabbt. måste afslutas vid landets gränser, för att cj blifva för landet förödande. Derför måste också allt befäl som trupp, vara väl ordnadt på förhand. Ex bland fordringarne hos en väl orgawiserad krigs här vore dessutom den, att artilleriet inginge i ett betydligt större förhållande än hittills — något som jemväl inom både Tyskland, Frankrike och Ryssland faktiskt blifvit erkändt. Derefter omvämnde tal. några organisationsåtgärder. som i öfrigt inom nämnda länder under den senaste tiden blifvit träffade; angaf dervid särskildt några likheter mellan den nya franska och den preussiska bärordningen, men påpekade tillika åtskilliga dem emellan befintliga olikbeter, som i den efter preussiskt mönster an jagna franska armåförfattningen till men för or-Å yanisationerna blifvit vidtagna; PA tillika ör den af 18 armåkårer bestående blifvande franska krigsmaktens styrka och sammansättning; ch framhöll slutligen ett par af de steg, som ill utveckling af vårt försvarsverk under det örflutna året blifvit tagna: såsom generalstaens omorganisation och de utsträckta öfningarna ör generalstaben. men ahsåg sig deremot icke unna eller böra a i något yttrande angående let förslag till ny härordning. som för närvaande utgör föremål för en särskild komits granskling. Derefter redogjorde föredraganden i topo;rafi, majoren Elfving, för karteverkens alltemnt fortgående utveckling och de arbeten, om på detta område så inom som utom lanlet a utförda; hvarefter ordet lemna les åt föredraganden i sjökrigsvetenskapen, kapten Ingström, som dels meddelade åtskilliga inressanta uppgifter angående de med hans imne omedelbart sammanhängande frågor, lervid han tillika utvecklade sina åsigter m rammfartygets stridssätt, sådant han änkt sig detsamma, dels ock ingick i ett ätt pikant canseri öfver en del förslag, som å det maritima området i öfrigt på den se: are tiden sett dagen. Derefter afgafs en erättelse af föredraganden i krigsförvaltning, generalrigskommissarien Varenius, hvilken bland nnat dels meddelade upplysningar om den reussiska intendenturens organisation, dels amhöll de åtgärder, som man i Tyskland åÅst vidtaga för att så förbättra underoffi.