alla dessa barnen; — ni kan inte fatta det — ni får inte tala om sådant! Om hvad? frågade Desirte förvånad; men då hon såg det smärtsamma uttrycket i Kettys ögon ombytte hon ined natnrlig, god takt oamtalskmne. Jag skulle gerna vilja att mamma fick Be er, yttrade hon i en ton af okonstlad beundran. Då jag talar om de personer, bland hvilka jag nu vietzs, nämner jag aldrig mademoiselle, ja, ej ens Joanna, — jag berättar henne om er och då är hon lyckig; hon tänker att stackars lilla Desiree bar godt af att få lefva bland sådana manDiskor. Jag fruktar ni är alltför god emot mig, sade Ketty; ni känner mig ej änvu riktigt. Ar det Patricia som ni kallar mademoisolle? Desir6es enda svar var en lätt axelryckning. Hon vände åter blicken utåt den säcka sluttningen ned fill Tyne, der alla stusorna syntes tydligare än förr, sedan vwinern hade plundrat träden på deras löf. Denna tafla liknade icke alls hvad Desirbe rån sin barndom varit van att se, och ändå öreföll den henne så förtrolig — hon begrep ej hvarför, — liksom hon gett den urler hela sitt lif. Bor den Cosmo Livingstone, om hvilken 1 talar, nära härintill? frågade hon, och vill ni berätta mig något om havs mor? Lefver hon slideles ensam nu, ssdan sönerna iro borta? är hon en dam af högt stånd? tro de alla förnäma eller fattiga? Joauna har talat om ett stort, gammalt slott och jag tror visst att jag såg det från landsvägen. De måste säkert vara rika, om de lefva der. (Forts )