Ketty Logan såg upp på henre med ett uttryck af tvifvel. Hon hade kommit ensam till prestgården, ty Joanna, som äfven var väntad, hade blifvit uppehållen för att åt följa sin syster vid en promenad ivagn. De båda unga flickorna hade blifvit bjudna på the, och Desire var mycket nyfiken och intresserad af sitt förata besök i det hvita huset uppe på höjden. Nu, sedan bon väl var der, kände sig dock den lifliga fransyskan litet nedstämd, ja, hon erfor en förunderlig lust att falla i gråt. Bostaden och rummet voro så olika hvad hon förut sett och gjorde på hennes sinne ett sådant intryck af hemtrefnad, att hon ovilkorligt kände sig helt vek. Desirtes intryckstagande, unga hjerta hade dragits till Ketty första gången hon såg henne. Hon var så mild, så fin, så blygsam och naturlig — hon var med ett ord så olik Patrieia och Joanna och alla öfriga qvinliga medlemmar af det ovärdiga hemmet vid Melmar, att den unga främlingen, som sjelf egde en mor och en äldre syster, och var fjerran skild från sitt hem, kände sig förunderligt dragen till Ketty. Och då kunde det icke annat än kännas tungt att prestgårdens unga herrskarinna såg med ett visst misstroende på den franska guvernanten, förnämligast, sanningen att säga, just emedan hon var fransyska och emedan Ketty Logan med allt sitt goda förstånd, ändå blott var en enkel landtflicka, utan erfarenhet af någon annan verld än Kirkbride. Mamma är född här i landet, började Desirbe åter helt sakta. Hon hade i fickan ett bref — mycket känslofullt — från sin mor, åt hvilket måhända ex visare person skulle smålett, men detta bref gjorde Desir6es hjerta helt vekt för de platser hennes