DANMARK. Valrörelsen fortgår på det lifligaste i Dan mark, och öfverallt i landet hållas valmöten, der det ofta går temligen bullersamt till väga. Så var i hög grad förbållandet med ett möte i Aalborg i måndags, till hvilket J. A. Hansen och Berg hade utfärdat in: bjudning och hvilket bivistades bland andre af justitieministern Klein. Kjöbenhavns Dagblads referent telegraferar om detta möte följande: Det starkt upprörda och talrikt besökta mötet varade i 3!2 timmar. Det öppnades af J. A. Hansen, som redogjorde för den förenade vensterns uppfattning. Dess program var folkets sjelfstyrelse med erkännande af konungens rättigheter. Han framhöll åter vid detta tillfälle ministårens omedgörlighet och förfäktade don satsen, att folktinget egde rättighet att vägra finanslagen, utan att det derigenom kränkte kovungens rätt. Han kritiserade de 35:s valmanifest och förnekade att något slags fara uppstod genom vägran af finanslagen. När talaren hade slutat sitt anförande, helsades han med hygsjningar och hurrarop. — Justitieministern Klein, som mottogs med lifliga bifallsyttringar, ansäg vägrandet af finanslagen, om också lagligt, medföra faror. Han på minde om vensterns återtåg vid skollagens behandling i fjol och angrep principen, att tyngdpunkten för Danmarks politiska lif skulle ligga i folktinget. Folknamnet missbrukades. Politiskt taladt bestod folket af de genom de politiska institutionerna berättigads, således af riksdagen och konungen. (Hurrarop och byssjningar. Eo röst: Lefve konungen! Starka hurrarop. En röstropar: Berg reste sig med!) — Berg försökte i 30 minuter förgäfves att få ordet. Oupphöriga hyssjningar och oväsen, ropen: Ned med honom! Ut med honom! afbröto honom ständigt, och slutligen uppstämde församlingen: Kong Kristiau stod ved höjen Mast. — Sören Pedersen ogillade, ehuru han hörde till allmogen, vensterns beteende såsom saknande begränsning och gillade deremot minizterens handlingssätt. Efter hans tel ropades a? de församlade: Lefve den hbederlige bonden! — Byfoged Preetzmann beundrade den ihärdighet, hvarmed J. A. Hsnasen och Berg arbetade på att understöda politiska stackares val (Larm.) Han omnämnde Borgs bränvinslag, hvari hans fantaci hade berusat sig. (Jubel och oväsen.) Han fravehöll riksrätten såsom motsats till den åberopade moraliska rätten, — Sören Ejer förfäktade folktingets rättighet att sjelf bestämma när vägrandet af finanslagen vore lämpligt och påstod, att justitieministern uppträdde mot den allmänna valrätten, — G. Winther talade onder oafbrntet larm, — Flere af de föregående talarne genmälde hvarandra, och mötet slntade med jublande hurrarop för konung och fädernesland samt för justitiominietern Klein.