Aftonbladet – 10 november 1873, sida 3

inna började tröttna vid denna yttring a! stum beundran, ehuru smickrande den var ör hennes hem. Desirbe kände sig förvir. ad och visste icke sjelf huru hon skulle förklara saken; hon sade emellertid icke ågot vidare om det hvita huset och icke eller om sina egna anhöriga. På hemvä rel, medan hon besvarade Joannas frågor ch talade om deras blifvände lektioner, unde hon på samma gång icke slita siha ankar ifrån den underliga, dunkla erinran, kom vaknade hos henne vid åsynen af vatenfallet. Hon begrep det alls icke! Visst var det emedan Desires mor var pgelska, som moster Sally omöjligt kunde tå fast vid sin ovilja för den lilla främ: ingen, men efterhand ingick på Joannas fvertygelse och dag för dag blef alltmera ntägen af henne; Desir6e var visst icke ågon riktigt god flicka; — om sanningen kulle sägas rent ut, nästan motsatsen. Hon ade en ej. ringa portion fransysk affektaion, och då hon blef missnöjd, grep hon ill sitt eget språk, synnerligen med Paricia, hvars Claphams-franska icke var säreleg god och hvars känsla för den unga rämlingen numera icke inskränkte sig till n. matt ovilja, men ganska snart hade an: sgit karakter af bittert agg. Icke heller jorde Desir6e hvad beskeäliga och upptärksamma guyvernanter — åtminstöne i ronanerpa — alltid göra; hon intog icke de örsumliga döttrarnas plats bredvid mrs Iuntleys soffa, icke heller införde hon en ättre ordning i hemmet. Väl: kunde det bland hända att Kon blott och bart af hat ill hvad som var filt, drog ett soföfverdrag illrätta, eller utbredde mattan ordentligt, ren hon förstod ej att intaga domestikerna lör locka kusets unga darier att antaga bt skickligare och bBehugligafe ätt, Ejens