De republikanska tidningarna i Frankrn appträda allt mera energiskt för en definitiv lösning af författningsfrågan och kämpa på det afgjordaste för alla planer, hvilka gå ut på att hindra en sådan. De uppträda derföre äfven emot en förlängning af Mac Mahons mandat. Republique frangaise yttrar härom: Således en militärdiktatur? Och till hvilket Andamål och i hvilket ögonblick? Skulle diktaturen kunna rättfärdigas genom någon som helst form? Territoriet är utrymdt, den pålagda kontributionen betalad; vi äro i fred med hela Europa. Så dan är den yttre ställningen. Och inom landet råder ett djupt lugn. Den allmänna meningen är upprörd, men hvarföre? Derföre att ingen definitiv regering följer på det långvariga treårsprovisoriet, hvilket icke längre kan fortfara utan att skada alla intressen. Hvad föreslår man? Att föreviga provisoriet? Ett egendomligt sätt att lugna oron. Hvad har militärdiktaturen här att göra? Ingen inom landet tänker på henne; ingen begär henne, och likväl vill man påtvinga oss henne. Till hvilket ändamål? Endast och allenast för att gifva de monarkiska fraktionerna tillfälle att spinna sina intriger. Hvad vore väl en sådan regering? Hvilka garantier erbjuder hon för skyddandet af friheten och intressena? Man söker dessa garantier utan att kunna finna dem. I hvilken tid och i hvilket land lefva vi? Befinna vi oss på denana eller på andra sidan Pyreneerna? Militärdiktaturen säsom ständig institation har man hittills endast sett i Spanien, och hon har aldrig medfört lycka för denna nation. Mau talar om pronunciamentos. Man har rätt, ty dessa äro den största olycka, som kan drabba ett folk. Men vore det icke ett eklatant pronunciamento, om man lade alla Frankrikes rättigheter, dess friheter, dess nutid och framtid i händerna på en soldat. I Bazaines process bildar episoden med öfverste Stoffel en af de intressantaste punkterna och har satt den offentliga me: ningen i Fraukrike i stark rörelse. Man bör emellertid härvid erinra sig hufvud: pankten, hvaromkring allt vänder sig. Bar zaine afsände den 20 Augusti från Metz en depesch till marskalk Mac Mahon, hvaruti han meddelade, att han skulle marschera honom till mötes, om det var möjligt; men härom skulle han meddela närmare under: rättelse. Mac Mahon, som var en afgjord motståndare till planen att bryta upp med sin armå i ostlig riktning i stället för att återföra den till Paris, har förklarat, att hän aldrig skulle ha tillrådt denna ödesdigra marsch, om Bazaines depesch kommit hozom tillhanda, .men han fick den söm be: kant ej, och det är öfverste Stoffal, som är skulden dertill. Det var två polisagenter vid namna Rabesse och Mies, som från Logny, dit Bazaines depesch inträffat, skulle överföra den till Mac Mahon. Den 25 Augusti på eftermiddagen kl. 1 kommo de till Rethel, der de öfverlemnade till öfver ste Stoffel, söm ledde Mac Mahons spanings kår, sina depescher, hvarpå de begge bsgåfvo sig till Paris. I en af dessa depescher hade kommendanten i Metz, general Coffinieres, under sitt namn skrifvit: Utan lifsmedel, utan ammunition, 12,000 sårade. Vi vänta Stoffel hade efter agenternes utsago yttrat, att han skulle öfverbringa depescherna till. Mac Mahon. Innan agenterne kommo till Stoffel, hade de, enligt sitt eget påstående, i Rethel mött öfverste dAbzac, hvilken de meddelat innehål!et at sina depescher; men denne, som konfronte: rats med dem, förnekade detta på det bestämdaste. Bägge parterna fasthöllo sitt påstående, och man kom icke till något resultat med afseende på denna tilldragelse. Nu fördes öfverste Stoffel ia i rättssalen. Han var svartklädd och haus yttre uttryckte ett dystert allvar. Öfversten förklarade, att han genom prins Napoleons rekommenldation blifvit anstäld vid Mac Malions generalstab, der han dock icke var chef för spaningsväsendet, utan blott hade i upp: ldrag att förskaffa upplysningar om tyska kronprinsens här. Alla de depescher, han erhöll, öfverlemnade han, utan att öppna dem, till marskalken. Som han önskade ästadkomma förbindelse mellan Mac Mahons arm6 och Bazaine i Metz, fick han från prefekten i Paris sig tillsända två skickliga ägenter, Rabesso och Mies. Dessa I skulle under löfte om hög belöning försöka latt komma in i fästningen och tillbaka igen, men de hade icke lycka med sig och underrättade från Longvy Stoffel om, att de icke kunde utföra sitt uppdrag. I Longvy mottogo de emellertid dem nämnda depeschen jemte några andra och öfverlemnade dem, såsom är sagåt, i Rethel tillStoffel. Öfversten förnekade ej, att han i denna stad haft ett möte med de båda polisagenterna, men han påstod fast, att han icke mottagit några depescher af dem. HEtfterattha uttalat detta, riktade han ett häftigt anfall mot anklagelselaktens författare, general Riviere, emedan Idenne beskyllt honom för att ha undertryckt len depeseh. Jag nödgas säga, yttrade han, att jag för anklagelseakten och dess författare, som sökt nedsätta hären, hyser Isamma känsla, som rör sig inom hela hären, förakt och motvilja.s Ordföranden uppfordrade Stoffel.att återtaga dessa ord; men han vägrade, hvarefter de fördes: till proto: koll. Nu aflägsnade sig öfversten från domsalen, hvarefter de båda polisagenterna Rabesse och Mies infördes. Hvar och en af desse fasthöll sin tidigare utsago om att de 1i Rethel öfverlemnat depescherna till Stofföl, Derefter konfronterades öfversten med de Tbåda polisagenterne, och i deras närvaro medgatf han nu, att han mycket riktigt mot. tagit depeacherna, men han hade derefter in stuckit dem i ett flaskfoder och icke kunnat återfinna dem. Efter detta erkännande anmälde regeriogskommissarien, att öfverste Stoffel skulle blifva tilltalad för att med belrådt mod ha förhållit depeschertill Mac Mabhon, hvilka voro af afgörande betydelse för hela härens räddning. Kyrkoherdebeställning. K. M:t har den 7 dennes utnamnt och förordnat vice pastorn P. Lundberg att vara kyrkoherde i relleborgs och Maglarps församlingars par storat af Lunds stift,