Aftonbladet – 8 november 1873, sida 3

intet begrepp om qvinlig finhet -och grannlagenhet; derför stötte honom icke Joannas ohyfsade ton, tvärtom hade han ett visst nöje deraf och erfor ett välbehag af den unga flickans, om föga aktning vitnande rättframbet; också var hon den enda medlemmen af hans familj, som hyste någon kärlek till honom. Hans vrede försvann snart; han skrattade och hötte med sin knutna hand, men denna gång icke hotande. Vill du vexa upp som en ohyfsad bondtös, Joanna, sade han och skrattade smått, shvad hin rör det mig? Jo, rätt mycket, sade Joanna. Jag vet bättre hvad du önskar, pappa; både du och Patricia tycka om att det kommer främmande bit till Melmar och Patricia kan ej göra något alls, för att roa dem. Rita kan hon icke, eburu hon påstår det: spela kan hon icke; sjunga ieke heller, och jag tror visst att jag kan dansa bättre än hon. Det är alldeles som om hon tog en lektion, då hon skall låta se sig eller låta höra sig. Att ingen kommer för att se mamma, det veta vi nog och detta är icke heller hennes fel, då hon alltid ligger till sängs eller på sin soffa. Men om jag skulle få håg för att lära något — hör pappa på hvad jag säger? — och det skulle jag, om Desir6e vore här — så vet jag att Melmar skulle bli något annat än hvad det nu är! Det var högst eget att se på Joanna med hennes långa, kantiga figur, röda hår och otympliga fasoner, hvilka lofvade ingenting så litet som elegans och att höra med hvilket djefft sjelfförtroende hon ansåg sig kunna bli en fin dam. Hennes far srrattade, men kanske emedan han var hennes far, uppfattade ban icke tillfullo den löjliga kontrasten mellan hennes utseende och hennes ord. Tvärtom, gjorde dessa ganska