BLANDADE ÄMNEN. Ett skeppsbrott på öppna oceanen. 1 Stockholms Dagblad läses: Ett af de förfärli gaste skeppsbrott, som senare tidens annaler hafva att uppteckna, har för ej längesedan timat 43 Norra Atlantiska Oceanen. Det är deti Rostock hemmahörande barkskeppet Calsow Stesow, fördt af kapten Roggensack, på resa från Newyork till Konstantinopel med last af petroleum, hvar: om fråga är; och då nämnde fartyg äfven be sökt vår hufvudstad, der befälhafvaren har flere bekanta och vänner, är det af ett visst intresse att följa hans skildring af detta skeppsbrott : nef till sin hemort, hvarur vi lemna följande ut rag: Fartyget, som den 15 sistlidne Augusti lemnade Newyork, träffades den 24 i samma månad, då det befann sig på 40? N. lat., 63? V. Long., ai en förfärlig storm. Den tilltog vid middagstider så, att skeppet allt mer och mer lade sig på sida, hvarefter besättningen hade knappt tid att äntra upp i lovarts vant, förrän detkantrade med masterna längs vattnet. Sjön spolade rätt öfver folket. Väl försökte man så godt sig göra lät att fastsurra sig med tågändar, men snart bortsletos derifrån matrosen Beyer och jungmannen Bentin och försvunno i böljorna. Jungmannen Schwartz hade redan vid kantringen spolats öfver bord. Efter ungefär 1!, timmes för. lopp började skeppet att -räta sig, besättningen hastade för-ut och lyckades, nu inalles 7 man, att lyckligen uppnå förmärsen. Skeppet var nu ett totalt vrak, Luckorna och de begge båtarne hade bortslitits af sjön. Petroleumfaten flöto ut ur lastrummet. MHalfdäcket var inkrossadt, och allt började flyta ut från kajutan. Sjön bröt öfver hela skeppet som öfver en klippa. Folket skattade sig under sådana omständigheter lyckligt att finna plats till väders, och dock erbjöds dessa 7 man knappt nog plats, ty märsen var endast tillgänglig på babords sida; på den andra sidan var den afbruten. Sex fulla dagar och nätter måste dessa olyckliga, 6 man utom kaptenen, nu uthärda i denna ställning utan mat, utan dryck. Mera än hunger pinade dem naturligtvis törsten. Dermed hade dock deras lidanden ej uppnått höjdpunkten. Härom berättar kaptenen sjelf följande: Å den sjunde dagen var sjön ej så våldsam. Vi lemnade masten och förtrodde oss åt vraket. Man beslöt att försöka komma akterut till fartyget och uppnå kajutan, emedan man hoppades att der finna något njutbart. Sagdt och gjordt! Men af kajutan var ej ett spår till finnandes. Allt var af sjön bortspoladt. Man undrade blott, huru fartyget så länge kunnat hålla ihop. Nu var nöden stor. På 7 dagar ingenting att äta, ingenting att dricka. Det låter otroligt, men är fullkomligt sannt. Styrmannen och båtsmannen placerade nu en bora rätt upp och ned till durken af kajutan och döko ned i vattnet för att forska efter något njutbart. Efter långa fruktlösa hemödanden lyckades det dem att uppfiska 2 flaskor Newyorker-öl. Glädjen var stor! Ölet delades redligt i sju lika delar och dracks girigt. Denna första dag af glädje påträffade man vi. dare 6 flaskor öl och en dosa med 6 skålpund preserveradt kött, som naturligtvis samvetsgrann! delades och begärligt förtärdes. Följande dag var man ånyo ned på dykning och så flera da