Öfverstepresten hos judarne hade på sin lif kjortel gyllene bjellror, hvilka klingade så for han rörde på sig; detta afbildar Jesu oupphör liga förbön för menniskorna. . Förlåten i judarnes tabernakel var gjord al hvitt tvinnadt silke, nemligen två trådar hop tvinnade till en enda, hvilket afbildade Jesu gö ST och lidande lydnad, hvilka tillhopa bilda et: elt. Då Jesus frestades i öknen och hungrade, kom djefvulen, ej såsom djefvul, utan såsom en gam. mal from jude, och förebar att Jesus kunde väl göra bröd af stenar. Sedan förde han honom troligen genom luften till tinnarne af templet. Förebilden till att Jesus skulle vara utrustad med den hel. Anda var, att öfverstepresten gick in i det allra heligaste och stänkte blod 7 gånger på nådastolen; 7 är talet på den hel. Andas gåfvor, det är således ett heligt tal; 3 är Guds tal 4 är menniskans tal; 10 är ett fullkomlighetens tal i afseende på Guds lag, och 12 är utkorelsens tal. Jesu blod utgöts på jorden, men det qvarblei ej der och undergick ingen förvandling, utan det blef genom englarnes tjenst på ett osynligt och hemligt sätt inburet i det allraheligaste i himmelen der det manar godt för oss. i Jesus led dödskampen i Gethsemane 15 timmar före sin död, hvilket bevisar att han varen gudomlig person. Fastän vid Jesu död hans själ skildes från kroppen, så förblef dock gudomen ständigt hos Froppen. den skildes aldrig derifrån. Det var således Gud som låg i grafven med Jesu kropp. Jesus hade ingen synd och derför undergick hans kropp ingen förvandling. Det säkraste kännetecknet att en menniska är död, är liklukten. Menniskans kropp undergår förvandling för syndens skull; liklukten är ett utbrytande af synden, derföre är likstank den odrägligaste. Inga djur utan endast menniskor hafva likstank. Sannolikt hafva de som uppstodo med Jesus på påskdagen, farit med honom till himmelen. Dessa dödas grafvar öppnades på långfredagen, så att man kunde se de döda kropparne, men de uppstodo icke förrän på påskdagen efter Jesu uppståndelse. Då gingo de in i Jerusalem och blefvo der sedda och igenkända af många. Emedan Jesus ingick med kroppen i det himmelska paradiset, så kan man tro att de heliga följde med honom till himmelen; dessa tror man hafva varit David och de öfrige gudfruktige konungarne i gamla testamentet, Simeon, Hanna och måhända Josef, Jesu fosterfader. De himmelska tingen liknas i Guds ord vid guld, silfver, ädla stenar, rinnande floder o.s.v. I himlen finnes ej sådant guld och silfver m. m. som på jorden; men der finnes sådant som liknar guld, annat som liknar silfver o. s. v. Guld, silfver och ädla stenar äro skapade, på det att vi skulle få något begrepp om de himmelska tingens herrlighet. I himlen är en stad som kallas Jerusalem; det jordiska Jerusalem var i konung Davids tid en förebild dertill. Dethimmelska Jerusalem är lika långt, bredt och högt, eller 12.000 stadier på hvar sida. En stad på jorden kan väl vara så bred som lång, men ej så hög som lång. Storleken af (bottenytan i) det nya Jerusalem, mätt af en engel efter menskligt mått, utgör något mer än ytinnehållet af Sverige. Dess tolf grundvalar af ädelstenar ligga bredvid, men ej uppå hvarandra. — — — Midten af staden utgöres af paradiset, som svarar emot hvad vi kalla torg. — — — Alla saliga kristna skola bo i staden, men alla saliga hedningar skola bo på den nya jorden; de hafva dock tillträde till staden, likasom de i Gamla testamentet hade rättighet att uppkomma till Jerusalem vid påskhögtiden. De saliga bo i vissa våningar af det nya Jerusalem, ty Jesus säger: I mins faders hus äro många boningar. — — — När en evighet har försvunnit, så vidtager en oändlig evighet, som ingen menniska kan med sin tanke omfatta. Den Heliga Anda är en person, som af evighet utgår eller utblåses af Fadren och Sonen, och deraf kallas han Sonens Anda, Kristi Anda; hvaraf också namnet Anda, nemligen den som blåses. Han är icke skapad utan utgången af Fadren och Sonen, ett evigt utandande af Fadren och Sonen. . En omvänd menniska, består af ande, själ och kropp, en oomvänd blott af själ och kropp. Tredje, Fjerde och Femte hufvudstyckena. Läran är vigtigare än lefvernet, ty det är farligare om läran ej är rätt, än om lefvernet ej stämmer öfverens med Guds ord. Ett spädt barn kan vara oroligt derigenom att det quäljes af djefvulen; det blir då lugnare när det döpes. Det att af Jesu sida utgick blod och vatten syftar på de båda sakramenten döpelsen och nattvarden. Att brödet är en sammansättning af många små korn och vinet af många små droppar utvisar den gemenskap, som eger rum emellan de trogna. Ett ovärdigt begående af den heliga nattvarden medför, utom den andliga skadan, äfven skada till kroppen — det medför sjukdomar och en förtidig död. En stor del sjukdomar inom kristenhketen härleda sig från ovärdiga nattvardsgångar. och många hastiga dödsfall härleda sig erifrån.