Det var ingen annans fel än hennes eget. Under dessa försvarstal höll husmodern upp dörren. Kom in, mademoiselle Desiree sade hon allvarsamt. Men den uppretade lilla fransyskan var ej så lätt hågad att gifva vika. Madame, jag har blifvit sårad, jag har blifvit utestängd; jag har blifvit lemnad en sam ibland folkmassan! ropade Desiråe., Jag fordrar rättvisa: — se jag blöder! En af dessa vauriens kastade en sten på mig genom fönstret och porten blef stängd för mig. Jag har stått helt allena inför alla dessa menniskor! Jag är rätt ledsen derför, min bästa, sade den gamla frun kallt. Kom nu in; ni borde inte gått ut genom porten och ex ponerat er. Unga damer göra inte så här i landet. Var så god och kom in, made: moiselle Desir6e. Jag är ledsen öfver att ni blifvit skadad — och, mina herrar, vi äro eder mycket förbundna — god natt! Halft motvilligt lydde den unga flickan tillsägelsen och porten tillslöts sakta midtför Cosmos och Camerons ansigten Cosmo var högst uppretad; han kunde haft hjerta att störta sig in i denna stela, högtidliga väl upplysta förstuga, rycka ut den lilla hjeltinnan derifrån och föra henne med sig bort som en tapper riddare i en roman. Hörde du huru den!gamla qvinnan talade till henne? utbrast han häftigt. Cameron tog honom undar armen och drog honom med sig bort. Hon är en fransyska, sade högländarer lakoniskt och utan den ringaste entusiasm. det är intet skäl att du förargar dig, Cosmo: den gamla frun hade alldeles rätt. Slut på första delen.