Aftonbladet – 7 november 1873, sida 2

I trontalet betonades, att en ny period för Österrikes konstitutionella utveckling börjat, i det genom bildandet af en ur omedelbara val framgången deputeradekammare representationen ernått full sjelfständighet och en grund blifvit lagd, på hvilken alla partier kunde låta sina fordringar och önskningar komma till fullt uttryck. Huru det emellertid i sjelfva verket förhåller sig härmed, derom kan man lätt, oberoende af alla kejserliga trontal, bilda sig ett omdöme, då man ihägkommer det sätt, hvarpå denna representation är sammansatt, i det t. ex. städerna blifvit gynnade framför landsbygden och dessutom fått en ytterligare förstärkning genom en särskild representation för handelskamrarne, samt de store godsegarne, af hvilka flertalet både i de czechiska och slovenska provinserna är tyskt, fått en fjerdedel af alla rösternai deputeradekammaren, allt för att skaffa det tyska elementet öfvervigten. Det öfriga af) trontalet berör mest finansiella förhållanden. Kejsaren omnämner den stora börskrisen il. somras oeh de åtgärder som blifvit vidtagna : för att skydda handeln och industrien mot de förderfliga följderna af densamma. Slut ligen vidrör han utställningen och de besök! som under densamma gjorts i Wien af några . närmare och aflägsnare rikeus herrskare och I hvilka han anser egnade att fastare tillknyta vänskapens band med dessa riken och öka garantierna för freden. Riksrådsvalen förete i de olika provinserna flere märkliga drag. I Wien valdes t. ex. det gamla författaingspartiets kandidater endast i den inre staden, under det törstäderna uteslutande valde demokrater eller radikale. Nära beslägtadt med dessa är det s. k. ungtyska partiet, som både i Böhmen och i synnerhet i Steiermark lyckats få flere af sina kandidater valde, bland dem den bekante Rechbaner, då deremot dess ledare i Böhmen, Pichert, stannade i minoriteten. I öfre Österrike och Salzburg, för att icke tala om Vorarlberg och norra Tyrol, segrade de klerikale på landet och till en deli städerna, och det var endast de större städerna, handelskamrarne och godsegarne, som valde till förmån för författningsvartiet. I de båda förstnämnda provinserna var det endast med några få rösters pluralitet som de författningstrogne godsegarne segrade öfver de klerikale, och i Tyrol hade författningspartiet uteslntande att tacka de liberale italienarnes anslutning för segern. Denna gång ha nemligen italienarne i södra Tyrol slutit förbund med det tyska författningspartiet, i hopp om att derigenom kunna genomdrifva en delning af Tyrol i tvenne provinser efter språkgränsen. I de sloveniska provinserna, d. v. s. Krain, Nedre Steiermark och Istrien, visade sig vid valen en skarp söndring mellan det gammal-sloveniska och det ung-sloveniska partiet; det förra gick likasom förut tillsammans med de klerikale; det senare, som hyllar demokratiska åsigter, föredrog att rösta på tyske liberale, der det icke kunde genomdrifva valet af sina egna kandidater. Det fick dock sine ledare valde och dessutom en annan af sine kandidater i Triests landtdistrikt. I Böhmen och Mähren hade czecherne nu såsom alltid pluralitet i landtdistrikten och i Böhmen äfven i städerne; men handelskamrarnes och godsegarnes röster gåfvo i båda länderna utelaget till tyskarnes fördel. Slutligen ha valen i Galizien skaffat tyskarne en stor tillfredsställelse; ruthenerne i östra Galizien ha nemligen fullständigt frigjort sig från polackarnes inflytande och valt femton till författningspartiet hörande kandidater. Detsamma ha judarne gjort och dels understödt ruthenerne, dels valt tre egna representan ter. Det öfvermod polackarne visat både mot ruthenerne och judarne, och den obenägenhet de på galiziska landtdagen visat att tillmötesgå de förres billiga fordringar, ha medfört denna brytning. Komiten för the british and foreign Antislavery Society uppvaktade den 31 i förra månaden engelske utrikesministern lord Granville för att yrka på vidtagandet af åtgärder för ett fullständigt undertryckande af slafhandeln i östra Afrika. 1 spetsen för deputationen stod mr Russell Gurrey och bland deltagarne i densamma var den bekante sir Bartle Freåre, som genom sina upptäcktsresor i det inre Afrika vunnit så stor ryktbarhet. Ordet fördes af mr Sturge, livilken, under åberopande af beslu ten i Wien år 1815, i Verona 1822 samt khedivens af Egypten och hans minister Nubar paschas är 1867 i Paris gifna löften, yrkade på att khedivens erkännande såsom herrskare öfver de nyannekterade områdena skulle göras beroende af en förpligtelse å hans sida att undertrycka slafhandeln, Sir Bartle Fråre vitsordade på grund af egen kännedom khedivens allvarliga önskan att utrota slafveriet, men ansåg likväl en påtryckning från engelsk sida nödvändig, mindre för khedivens egen skull än för hans underordnade, öfver hvilka han saknar tillräcklig kontrol. Presten Walter yrkade på ett sorgfälligt öfvervakande af Mosambikkanalen, i hvilken portugizerne idka en vinstgifvande siafhandel. Lord Granville uttalade sin tillfredsställelse öfver deputationens meddelanden. Sådana meddelanden voro egnade att gifva regeringen styrka i hennes kamp mot slafhandeln och slafveriet. Det var hennes önskan att utrota slafveriet icke endast i Egypten och dess grannländer utan äfven i Tripoli, Tunis och Abyssinien, I Vitterhetg-, historieoch antiqvitetsakademiens sammankomst i onsdags tog akademiens invalde ledamot professor C. Th. Odhner inträde med uppläsande af en afhandling: Sveriges förvärfvande af NS en 09 2 2 TH RR