Aftonbladet – 7 november 1873, sida 1

Subskriptions-Anmälan. VALDA SKRIFTER C.J. L. ALMQVIST. Ordnade och utgifna af A. TH. LYSANDER. Vid sidan af Tegners, Geijers och Runebergs skrifter hörde C.J. L. Almqvists vittra arbeten, på 1830och 40-talet, till favoritlektyren. Hans namn åtnjöt i Sverige och Finland ett anseende, som blott var jemförligt med de ofvannämnde, store författarnes. Ingen af de skrifter, han med ett outtömligt snilles frikostighet skänkte vår litteratur, förfelade någonsin att göra ett mäktigt intryck och utöfva ett varaktigt inflytande. Den mångsidige skriftställaren sysselsatte kritikens förnämste målsmän, såsom Atterbom, Runeberg, Snellman, Palmblad, Fablerantz. Icke blott uppsatser i den periodiska litteraturen, utan ock många särskilda broschyrer behandlade författaren och de estetiska eller sociala frågor, han bragte under diskussion. Med så lifligt intresse har knappt någon vitter storhet i vårt land blifvit skärskådad; och aldrig bar väl en och samma person fått skörda så höga utbrott af beundran och uppbära så starka förebråelser. Vågslagen af denna litterära rörelse fortplantade sig utom svenska tungomålets gränser, då inom kort åtskilliga af A:s skrifter kunde läsas i öfversättningar på flera språk. Sitt verksamma författarelif, hvilket A. redan länge skadat genom anställande af lika vådliga som hänsynslösa litterära rön, afklippte han slutligen på en gång genom ett personligt brott; och hans vittra skrifter upphörde i allmänhet att tryckas, om än icke att läsas. Att många bland de mest värdefulla alstren af hans snille äro kringströdda i sällsynta tidskrifter eller nu mera till stor del utsålda, så att flere bland dem! icke kunna erhållas genom bokhandeln, är den yttre anledningen till föranstaltandet af en ny upplaga. Härmed förenar sig, såsom inre föranledande, svenska litteraturens pligt att bevara minnet af en så egendomlig och inflytelserik författare, som Almqvist — af denne, söm blott på lek tycktes skrifva vers, men derunder röjde en fantasi, som kunde gjort flere skalder rika — af denne, väl stundom ojemne och något konstlade, men nästan alltid fängslande mästare i svensk prosastil. Alla A:s vitterhetsårbeten lämpa sig dock icke i lika mån för nytt utgifvande. Icke mindre de skrifter, som innehålla estetiskt vidriga skildringar (t. ex. Amorina och Från Leonard), än de, i hvilka -A., mot vanan, matt utspunnit sitt ämne (såsom flere af hans romaner) böra uteslutas såsom icke öfverensstämmande med denna samlings ändamål. Deremot skall ingen stympning eller förkortning ega rum vid något af de arbeten, som äro bestämda att utgifvas, enär samlingen vill meddela skrifter af A., icke stycken eller utdrag ur dessa. På A:s hela författareskap — således äfven på hans från denna samling uteslutna skrifter — blir behörigt afseende fäst i den litterära karakteristik, hvilken, jemte en kort lefnadsteckning, kommer att ansluta sig till första afdelningen.