Aftonbladet – 6 november 1873, sida 3

var fullkomligt redlig i sin framfusiga fåfänga att vilja beskydda unga snillen och trodde sig verkligen ha hittat en alldeles ny id vid utgifvandet af sin Auld Reekie magazine. TRETTIOSJUNDE KAPITLET. Då Cosmo samma dag träffade Cameron, fana han att denna allt mera börjat gifva vika för frestelsen att få göra en utländsk resa. Ehuru af lågt stånd och uppväxt i kojan samt ända till den sista tiden bunden af det strängaste arbete för att få några utsigter för framtiden, egde denne man i djupet af sin själ under den hårda, kärfva ytan ett ej vanligt mått af känsla och inbillningskraft. Honom sjelf omedvetet hade Cosmo Livingstones sällskap för den sträfsamme mannen återväckt många, barndomens och den första ungdomens känslor och intryck, Hvar finns en ynglingaklder utan drömmar och äfventyr och längtan till främmande länder? Under den sista vintern, då hans vänskap för Cosmo alltmera stärktes, började minnen dyka upp ur den slutne högländarens lif, dem han trodde vara länge sedan förgätna, — erinringar om timmar uppe bland fosterbygdens berg, då han, vallande fåren, låg i ljungen, blickade uppåt skyn och tänkte på Davids brunn vid Bethlehem, på vinpressen der Gideon tröskade sitt hvete, på källan i öknen, dit Moses förde sitt folk och på alla de herrliga, obekanta lähder, genom hvilka vägen måste gå till det Heliga landet. Brist, arbete och den okufliga kraft hvarmed han, trotsande alla hinder, kämpande sig fram till det mål han föresatt sig, hade hittills, sedan många år tillbaka fördunklat dessa ljusa bilder I hans själ; men Cosmos glada, friska ungdom fram: kallade den efter hand åter och det fullkom