Aftonbladet – 6 november 1873, sida 3

stod, och det var tvifvel underkastadt om detta exempel skulle leda till ytterligare anfall eller ej, då hastigt husporten slogs upp och jen ung flicka syntes på tröskeln, tydligt skönjbar mot den klart upplysta förstugan. Ehuru Cosmo i ett hopp var framme vid porten, kunde kan ej höra hvad hon först yttrade; han såg blott att hon sprang ut på den breda RE 0 och under lifligt gestikulerande med sina händer samt med en röst, som under pöbelns räa skrik ljöd som musik, talade några ord till den upphetsade folkmassan. Hvem var hon? Detta räckte endast några sekunder; nästa minut slogs porten till bakom henne med en do? smäll, som gaf eko och allt blef åter mörkt. Cosmo trängde sig fram i den häftigaste förfäran och knuffade undan de som stodo i vägen med en kraft, hvaraf man, ej skulle trott honom mäktig. Ja, der stod Desir6e utanför den stängda dörren, upprörd, förbittrad, med de små hvita händerna hopknäppta och med blickar Iågande af harm. Ni engelsmän, ni äro fega pultroner!s ropade den uppretade, lilla hjeltinnan; ni slåss inte som män, med kulor och med svärd — ni kasten sten, som elaka barn — ni sårar qvinnor, och den som har mod nog att gå ut och tala med er, hon blir utstängd från sitt hem. Vi äro inga engelsmän, miss, och ingen hade mening att göra er illa; knacka på porten åt henne en af er, gossar, och gör tenne inte något förnär — hon har godt kry i sig, den lilla. Hör på härinne, öppna bara dörren, skrek en karl och förbytte len lugnande rösten till högljudd befallning, under det kan häftigt skakade den stängda vorten. Just i denna stund hade Corma kommit fram till sidan afden lilla fransyi kan. (Forts.)