Aftonbladet – 6 november 1873, sida 3

summades, nya ljus, som med brådskande hast sattes i de antastades fönster, förtäljande sin stumma saga om både förskräckelse och ovilja; ofvan allt detta brutala utbrott a menskliga passioner, den ljusa, klara som marhimmeln, mot hvilken Arthurs Stol djerfva konturer framstod tydligt som om dagen, medan nymånen kastade ett matt silf verskimmer öfver slottet och kyrkan — all detta bildade ett skådespel af förunderligt intresse; men i denna stund hade Cosmo Li vingstone glömt att han var poet; nu val han blott en exalterad yngling — en radi kal, folkets och frihetens vän. Trots alls Camerons invändningar, drog han honom med vig ned till scenen för tumultet. Orostif: tarre hade vid denna tid spridit sig från de mera besökta gatorna, till adelns och de förvämzs lagna, mera afskilda qvarter, der ri-edowen och konservatismen hade sitt få ste. I1:ke ett ibland tolf fönster var derg ädes upplyst; i många hus var tvertom, liksom på 1rots, fönsterluckorna tillslutna. På en gång kände sig Cosmo gripen af stark oro; ett halft barnsligt intresse som redan en månad hade varit glömdt, vaknade åter till lif; han sprang så fort trängseln det medgatf framåt en af de ståtligaste och dunklaste gatorna; Desirbe! sade han till sig sjelf, under det han i spåren af våldsverkarne skyndade framåt Moray Place. Han visste icke hvilket hus det var, men gick på, ledd af sin önskan att försvara och beskydda. I ett af husen i den öfversta våningen voro några qvinnor synliga, med rädda blickar sysgelsatta att ställa ljus i fönsterna. Om det var förbittring öfver denna småsktiga sparsamhet eller rent utaf af en slump, är omöjligt att säga; nog af: en person ibland folket slog in en ruta inedra våningen. Ett ögonblicks tystnad upp