Aftonbladet – 6 november 1873, sida 3

en ung students hela ifver och värma ka stade sig Cosmo in i alla festligheter och följde den jubilerande folkmassan i hetta, dam och solbadd, under rop och trängsel, hurrande och uttryck af missnöje mot en och annan af olika politiskt parti. Andfådd kom han hemspringande som han trodde vid middagstiden, men i verkligheten långt fram på eftermiddagen, för att i största hast äta några bitar af den middag, som mrs Purdie förgäfves hade bjudit till att hålla varm åt honom och för att lemna en helsning till Cameron att på aftonen vara färdig att följa honom för att se illuminationen. Då Coazmo åter emot aftonen kom hem, var det redan skymning och Cameron färdig att följa honom, då ynglingen icke ville höra talas om att stanna hemma, ehuru stojet på gatorna redan hade antagit en något hotande karaktär, De båda vännerna skyndade således till Calton Hill, der en myckenhet menniskor redan voro samlade för att betrakta illuminationen. O, I slättbor! I Londons invånare! trots edra gasstjernor, edra transparenter, edra kungliga initialer och festoner af kulörta lampor ber jag eder, tron icke att I veten hvad en illumination vill säga! För att begripa det borde man den qvällen sett de ljuslinier, som i afsats efter afsats sträckte sig igenom vårt gamla Edinburgh, från höjden ända djupt ned i dalen; dessa sju våningar höga hus, der hvarenda menniska var en reformvän, och der ljasen började lysa och tindra som små stjernor i. hvart enda fönster, så att somliga hus liknade en enda ljusmassa, Folket kom och gick på de mjuka gräsmattorna vid Caltox Hill, kastade ibland en blick åt den motsatta delen af staden, der adeln hade sina, meta sparsamt upplysta gator, eller till det lilla Leith, som på afstånd skimrade