Aftonbladet – 5 november 1873, sida 3

J, Svaranden hr Nyren hade emellertid icke in fonnit sig, med anledning hvaraf rättens ordfö rande lyckades arrangera saken så, att Berggrer gick in på att låta rättegången hvila tills -längre ram. — En länsman i sin prydno. TI måndags före var till förnyad behandling målet rörande de a oss förut omnämnda bullersamma uppträden, som egde rum i Eskilstuna tisdagen den 7 Oktober då inspektoren A. F, A. Karlsson, hvilken fö? falsk angitvelse blifvit dömd till 2 månaders fän gelse, skulle af länsmannen Eskil Hagberg in förpassas till stadens cellfängelse. Vid den un dersökning, som kort efter dessa fopgräden före togs, erkände Karlsson det hufvudsakliga af hvad som lades honom till last, och förekommo mot länsman Hagberg så graverande omständigheter. att rätten beslöt det H., som då ej fanns qvar i staden, skulle genom kon, befhde kallas att in finna sig i Eskilstuna måndagen den 27 dennes. Sagde dag tillstädeskommo länsman H., de smedsarbetare, som voro tilltalade för delaktighet j Fölgn å gästgifvaregården och på gatorna, samt från häktet upphemtade inspektor Karlsson. Sedan protokollet från förra rättegångstillfället blifvit uppläst, tillspordes Hagberg om han ej vid det omnämnda tillfället varit fångförare. H. nekade härtill, sägande sig ha rest in till sta den i enskilda angelägenleter och då låtit K. medfölja i vagnen, som kördes af en dräng, hvilken H. tycktes vilja göra till den egentliga fång föraren. Med anledning af denna H:sförklaring Mnlyete K., att han och H. träffats på Mariefreds marknad, der de öfverenskommit att K. skulle möta H. den 7 Oktober i Strengnäs, hvarifrån de skulle resa med ångbåt till Eskilstuna. De kommo emellertid för sent till båten och åkte derför tillsammans i H:s droska, som kördes af dennes ne Endast dessa tre personer funnos i åkdonet. Denna H:s åsigt, att han sjelf ej var fångförare kunde dock ej konseqvent genomföras, ty då ordföranden frågade hvem som afleve: rerat K. på cellfängelset och H, svarat det han sjelf gjort det, samt ordföranden ytterligare sporde i hvilken egenskap-han detta gjort, kunde . ej lemna något tillfredsställande svar, utan fick åtnöja sig med ordförandens förmodan: kanske såsom ombud för drängön ?, H. förnekade vidare att han varit öfverlastad, men erkände att han druckit något På tillfrågan om det kunde anses troligt att den, som en längre stund stod i blotta linnet ute i en korridor, icke var öfverlaståd, svarade H. att han gått ut för att taga vård om fåhgenb. Då ordföranden invände att det ju var drängen, som bort göra detta, förklarade H. att denne var i stallet för att sköta om hästarne. Vidare medgaf H. att han uppmanat:smedsarbetarne att medfölja till gästgifvategården, hvilket han gjort i den afsigt att de skulle vitna, i fall något vidare nppträdd skulle inträffa. Slutligen nekade Hatt han fört oljud på gästgifvaregården. När K. häktades, hade han blott sagt: tag hit karln! ij Efter vitnenas afhörande ville H., som sökt jäfva kyparne, dock hafva sin dräng hörd, hvilket af rätten ej beviljades: Härmed var förhöret afslutadt, och afkunnade rätten. efter hållen öfverläggning, följande-utslag: Hagberg och Karlsson dömas hvardera att böta för fylleri 20 rdr, för uppvigling mot poligen 100 rdr samt K. dessutom för oljud 25 rår: SImedsarbetarne dömdes att böta för fylleri 20 rdr och för oljud 25. Hagberg enmwälde sig vilja lösa protokoll. E. T.