Aftonbladet – 5 november 1873, sida 2

ATC MP RY SLAM AT ESR, IRURR VV ART 9 Det lär finnas anledning att förmoda, att nom en ganska säär framtid chefskapet för eiegrafverket blir ledigt, då innehafyarens öga ålder (född 1803) och helsotillstånd näp eligen torde tilläta honom att rätt länge ehälla sitt embete. -Derast detta antagane, som vi tro, är grundadt, kommer naturigtvis deön redan gamla frågan om förening, en enda hand, af ehefskapet för postoch . slegrafverken af sig sjelf på dagordningen, . ich detta nutera med så mycket större skäl, om det: omfattande bebofvet af löneförhöjingar nödvändigt påkallar alla deinskränk: ingar och förenklingar inom förvaltdingen, om låta sig göra. Förslag om postoch telegrafverkens förning under en gemensam styrelse väcktes edan at 1867 års statsrevision, som ansåg lärigenom kunna vinnas betydlig besparing f tjenstemän och sllmänna omkostnader så räl i styrelsen som på åtskilliga ställen, der elegrafstation och postkontor torde kunna tan svärighet förenas under en tjensteman, A sätt redan å mådga jernvägsstationer ,gde xum. I häröfver afgifvet utlåtande ,rkände och visade: generalpoststyrelsen;att flera och talande skäl kunde anförås till stöd för revisorernas förslag, och angaf såsom den kanske enda olägenhet, hvilken förjenade nägot synnerligare afseende, den möj: igen blifvande svårigheten för de gammanslagna verkens förvaltning att handhafva sn ;A vidlyftig förvaltnibg; men angaf på samma sång, att denna svårighet kunde undanrödjas derigenom, att den närmare ledningen Af telegraftjenstgöribgen uppdroges ät en särskild afdeningschef, såsom förhållandet ir i Norge och Danmark... Telegrafstyrelsen åter afstyrkte visserligen förslaget, men på temligen svaga grunder, hvåribland den satt från förhållandena i främmande länder något stöd icke kan hemtas för den af-revisorerne ifrågasatta föreningen — hvilket påstående åtminstone befann sig i den mest oestämda strid med den uttryckliga förklaring om de både administrativa och ekomomiska fördelarne af begge inrättningarnas förening, som till svar på en förfrågan från svensk sida afgafs af danske generalpostlirektören. Näst följande eller 1868 års riksdag, som ann generalpoststyrelsens yttrande i ämnet innebära kraftiga skäl för understödjande at revisorernes framställning, anhöll hos K. M:t om utredning rörande fördelar och oläsenheter af den ifrågasatta föreningen. Efter inhemtande af vederbörandes utlåtanden företogs frågan i slutet at 1869 . till afgörande inför K. M:t, som fann ingen annan åtgärd för det då varande böra vidtagas i anledning af riksdagens framställning, än att å de orter, der-bådastyrelserna funne sådant lämpligt, befattningarna såsom postexpeditör och telegrafstationsföreståndare, vid inträffande ledighet, hos samma person förenades. Och härmed :var--denna frågas första skede afslutädt, men det skulle ej dröja länge, innan hon upptogs å nys. År 1871 ansåg sig nemligen riksdagen, med vidhållande af de 1868 uttalade åsigter, böra anhålla att K. M:t täcktes taga ärendet under förnyad ompröfning. Bland an dra skäl hade riksdagen nu anledning att framhälla, att antagandet af gemensamma tjenstemän för. post och telegratverken icke torde vinna önskvärd tillämpning, med mindre öfverstyrelsen blitver gemensam, till exempel hvarpå anfördes, att sådan gemensamhet egåe rum endast i Åmål och vid Dalarö. På tal om den väntade besparingen anderkände riksdagen också den af telegrafstyrelsen yttrade bsigt, att detta verk icke hade till uppgift att förvärfva öfverskottsmedel ät statskassan — ett mål, hvilket tvärt om synes riksdagen vara väl värdt att eftersträfvas och, med den utveckling telegrafverket numera hunnit, snart kunna uppnås., heter det i riksdagens skrifvelse. Riksdagens förnyade framställning föredrogs i November 1872, då K. M:t förklarade att, som frågan om post och telegrafverkens förening icke länge sedan blifvit pröfvad samt nägra förändrade forhållanden sedan dess ej inträdt och icke ens vid någotdera verket chefsposten vore ledig, nägon ät gärd för närvarande icke vore af riksdagens förslag påkallad, men att, då närmare föreskrifter för verkställighet af den genom k. b. 22 Decermber:1869-medgifna förening af postoch tfelegraftjenster visat sig behöfliga, postoch telegrafstyrelserna borde till K. M:t inkomma med förslag till bestämmelser härom, hvilket ock inom påföljande års utsång skedde, hvarpå de nya föreskrifterna i enlighet med K. M:ts derom till 1873 ärs riksdag aflätna proposition af riksdagen gaodkändes. Detta var frågans andra skede. Man bör hoppas, at det tredje må varda öppnadt genom ett initiativ frän regeringens sida. Den önskan, som riksdagen i denna sak lagt i dagen, är. säkerligen allt för bestämd och, Iåtom 028 tillägga, allt för väl grundad, för att särdeles länge kunna afböjas. När vi härmed berört ännu en enskildhet af en fråga, som i sin helhet betraktad är en af de för närvarande allra vigtigaste, och af hvars öfriga punkter vi ej länge sedan uämnt en och annan, sker det af verkligt iotresse för en angelägenhet som, efter hvad nan kan förutse, skall blifva en af den förestående riksdagens hufvudfrågor. Dessa hufvudirågor äro, som bekant, af två slag — de, som lösas på ett mer eller mindre sillfredsställande sätt, och de som falla, Vi ville önska, att: löneförhöjsingsfrägan icke må komma att tillhöra det senare slaget, men dön möjligheten bör icke lemnas ur räkningen. Ty tecken och förebud saknas sj till den tendensen; som i ett. gifvetögonblick kan komma att med full kraft göra sig sällande, att genom vägran af,låt varämycset behöfliga, lönetillökningar, göra hela den lel af embetsmannakåren, som är otillräckigt aflönad, stärkt intresserad i den förnkling af förvaltningen, den indragning af behöfliga verk och tjenster, hvarom riksiagen många gånger anhållit att med ett rd för detta ändamäl skapa en så allvarsam påtryckniog sora möjligt, från regerinsens egna underordnade. Det kan invändas, utt man ej bör låta dessa lida för de sty ramdes skull, att en tjensts innehafvare ej hör sträffas med atillräcklioe län för reva.