Aftonbladet – 4 november 1873, sida 3

t tillfälle att försöka en ökfversigt; nu få vi alnöja oss med några profbitar. t Ang efter annan sökte Tegner bereda n Erik Gustaf Geijer en plats i svenska akan demien, men gång efter annan misslyckades t) han; de obotfärdiges förhinder höllo stånd i det längsta. Redan 1812, långt innan Tegn I ner sjelf blef en af de aderton, skrifver han, n fatt i ledigheten efier Nordin den rätte vore å utan allt tvifvel Erik Gustaf, och det fram a I för ej blott medieinalrådet Rutström, som blef den lycklige, titan äfven framför Kullel berg och Valerius. Sedermera, sjelf vorden ledamot af den vittra areopagen, förklarar r)han att det aldrig fallit honom in, att aka tdemien med något sken af rättvisa skulle kunnat inkalla honom, sålänge ännu Geijer, Valerius, Ling m. f. stode utanför. Här) Jefter gjorde han, som sagdt, ihärdigt sin 2 I mening gällande, stundom med ofördold fört trytelse mot den akademiska småaktigheten. .Uader de öfverläggningar inom snillets och a I smakens förbund hvilkas utgång blef att Geijer fick vika för — exeellensen Sköldet I brand, yttrade Tegner i bref till Kullberg: 1 Visgerligen kan det vara nödvändigt, att en så ringa sak som en vitter inrättning understödes och uppbäres af några höga namn; men stora namn äro dock i detta afseende bättre än de höga. — Gustaf III ville visserligen omgifva sin stiftelse med all den yttre glans, han ansåg nödvändig för dess ändamål; men till ett ordenskapitel ville han dock icke förvandla den. Redan flere lår förut skref han till Adlerbeth: — — — Iblir alltså Geijer äfven nu förbigången, så I kan det väl hända sig, att jag går ur akaIdemien äfven så bekymmerslöst som jag kommit dit. När ändtligen Geijer blifvit in vald, yttrar Tegner: den stackars :Geijer får ett svårt ämne att behandla; ty hvad man skall säga om baron Ramels literära förtjenster, är mig i sanning obegripligt. Vid ett annat tillfälle yttrar Tegner, med lanledning at biskop C. Rosensteins ifråga satta inväljande, att ban aldrig skall gå in derpå XR. må vara en skicklig embetsman; vitterhetsidkare är han icke, — Jag tycker att akademien, så länge anfäktad.; borde vara litet försigtigare vid sina val. Vi upplefva annars den tid, då kursen på en af deaderton blir som kursen på våra riksdalrar. At Adlersparres minnen känner man, enpligt ett meddelande at Agardh, att svenska akademien ur Svea utgallrat vissa inflammerande ställen. Härom erhålla vinu full ständig underrättelse derigenom, att utg. infört såväl Svea i dess ursprungliga 1ydelse, som svenska akademiens anmärkningar, hvilka författaren tillställdes. Man finner, att ej blott den utrikes politiken kräfde sin gärd, utan att äfven de inrikes ömtåligheterna togos i akademiens höga hägn, så att Tegn6r åt Ryssland fick offra ett dussin versrader, och för ståndsrepresentationens skull förändra ej skilda stånd, men blott ett brödrafolks till ej skilda flockar, men ett brödrafolk. Anmärkarne gjorde också ett fåfängt attentat emot Du sofver i skyar bak österns port, du dag, som vår ära förnyar, 0: 8. V. hvilken strof i dityramben borde alldcles gå ut, i anseende till det betänkliga ordet östern, som tycktes innehålla en förtäckt uppmaning mot Ryssland. och en önskan om ett nytt krig. Om 1812 års politik dömer Tegner så landa i ett bref från hösten 1813: shvad krigssången angår, som Adlerbeth uppmanat honom att skrifva, så har jag. redan sagt dig, att jag ej kan eller vill skrifva någon, förr än vi segrat öfver ryssarne eller fått Norge, Den som inbillar sig att Europa befrias af ryssar konsorter, eller att kossakernas framgång är en fördel för Sverige, har kanske rätt, men med mig tänker han väldigt olika. I hat till barbarerna är jag född och uppfödd, och hoppas äfven att oförvillad af mederna sofismer dö deruti. Om -tryckfrihetsåtalet mot Geijer, med anledning af dennes i skriften om Thorild framstälda åsigter om treenighetsläran, är jag — skrifver T. till Adlerbeth — liksom allt hederligt folk af din tanke. Något på en gång nedrigare och dummate har jag icke på länge hört omtalas. Det skall innerligen glädja mig, om de infama jesniterna, som jag hoppas, komma på skam. Icke mindre oförbehållsamma äro de ordalag, i hvilka Tegner 1822 karakteriserar regeringssygtemet. Jag hoppas, säger han, att nästa riksdag måtte bli något annat än de föregående, nemligen en justering af konungens proposition. Då numera ingen svensk man, ehuru gerna han ville, kan tvifla på att regeringen saknar antingen vilja eller förstånd att afhjelpa landets tarf, så är och blir det oförlåtlig feghet af ständerna, om de ej taga bladet ifrån munnen och upplysa vederbörande om landets verk liga tillstånd, som är helt annorlunda än i de besoldade landshöfdingarnes lögnaktiga rapporter. Tystnad och bugningar äro i sådant fall ett förräderi icke blott mot landet, utan mot regeringen sjelf. Här ligger, tyvärr, ganska mycken förbittring dold hos nationen mot närvarande styrelse, som visserligen ej är skulden till allt det tillfälliga onda, som träffat landet, men dock till en stor del deraf. En väsentlig orsak dertill är det införda komplimenterings-systemet, i sin grund föraktligare och i sina följder förderfligare än sjelfva spioneri-systemet. Jag hoppas och uppmanar dig att som riksdagsman tala rent ut: du är oberoende och kan göra det ntan att derigenom draga dig några ledsamheter. Möjligtvis, ja tro ligtvis uträttas ingenting dermed; men man kan åtminstone rädda sin själ och betaga det styrande hofkrypet all förevändning till sitt urskuldande. I ett bref från 1823, hvari Tegnår yttrar sig öfver riksdagsföreteelserna och egnar riddarhusoppositionen sitt erkännande, utlåter han sig bland annat sålunda: Af de öfriga stånden äro väl presterna efter vanligheten. de uslaste. Jag blyges verkligen, icke för Kristi evangelium, men för min krage, som på ett så hundaktigt sätt representeras. Viftningarna på svansen taga aldrig något slut, och jag veticke om jag skall harmas eller le, när jag läser kleresiets öfverläggningar om förrymda gesäller, lumpsamlare, stockstraff, flyttningstid m. m. dylikt. Jag tackar Gad, att jag icke är med, ty med sådana istadiga ök står dock ingenting att uträtta. SI vg a ag Så kr 4 0 a rt BR ra mm 2 Ja EJ RJ Ar a ( — an Bilder ur lifvet i England i forna och närvarande dagar af Julius Rodenberg. Öfversättning. Stockholm, Iwar Heggströms boktryckeri, 1873. Det är ett till sitt innehåll högst intressant, till sin stil ytterst lättlåst och behagligt arbete i den engelska kulturhistojet a jä AA fr