Aftonbladet – 4 november 1873, sida 2

Och här kommer man nu för att bedja gossen om bidrag till ett litteraturblad! ätertog modren. Du, som är bara barnet — den yngsta af allesammans — en gosse, som aldrig förrän för sex månader sedan har varit från detta hem! Jag är fullt sär ker på, att de nogsamt veta hvad som för dem är fördel och hvad min gosse duger till — och jag som ända till denna qväll har ansett henom såsom bara barnet! Fru Martha skrattade helt tyst med märkbar belåtenhet, men på samma gång stodo ögonen fulla af klara tårar. Sonen var glad, men modren var berusad af stolthet och glädje. Skotska kuriren och Auld Reekies magazine voro i hennes ögon himmelska budbärare af ära och triumfer, och hen betraktade Cosmo med en min, liksom han vore ett för henne helt nytt väsende. : Han som ändå var bara barnet, hade likväl redan bevisat sig vara ett snille, och litteraturen åkallade med ifver hans hjelp. Han skulle i framtiden kunna bli en Walter Scott kanske en Shakespeare. Fru Marthas förvåning hade inga gränser och knappt nog heller hennes tillit till honom. : Och ändå är ban en lika god yngling som han alltid varit, mumlade hon för sig sjelf, i det hon ömt strök hans hår; mångens hufvud skulle väl blifvit förvridet för mindre, än af att se sina tankar i en tryckt tidning, kanske i en bok. Hå, käre son, hurn litet jag, som ändå är din moder, har förstått de anlag, som finnas hos mina barn!e Ack, moder, kanske blir det intet värdt något i alla fall, sade Cosmo halft förlägen; jag känner mig inte ännu sjelf nog för att veta hvad jag duger till. Nej, det tror jag, sade fru Martha; meu du kan vara viss på, tillade hon med moderlig stolthet, att denne man nog för