haft bref nog för en qväll. — Peter Todhunter! — hvem i all verlden kan det vara? Läs det, min mor, upprepade Cosmo. Fru Martha läste med största öfverraskning följande: Skotska Kurirens Byrå, Sir! Edinburgh. r! Emedan det blifvit mig sagdt att ni är den C. L. N., hvilken alltemellanåt bedrat Skotska Kuriren med poemer, som vitna om ett icke vanligt mått af talang, skrifver jag detta för att fråga er, huruvida ni försökt er med några berättelser på prosa, eller humoristiska uppsatser, eller måhända berättelser i bunden form? Jag har nemligen för afsigt att med bidrag af goda skriftställare börja utgifva ett månadtligt litteraturblad under titeln: Auld Reekies magazine och skulle med glädje mottaga alster af min herres skickliga penna. Hvad det honorarium angår, som jag kan erbjuda, har jag svårt att ännu yttra mig bestämdt derom, innan det nya företaget krönts med viss framgång, men ett kan jag lofva: det skall bli liberalt och er till belåtenhet — som jag hoppas dagningen till ett bättre förhållande mellan förläggare och skriftställare, en sak som länge utgjort målet för mina lifligaste önskningar. Ödmjukast Peter Todhunter. Skotska kuriren! Poemer, skrifna för en litterär månadsskrift! ... Hvad skall detta betyda? utbrast fra Martha, Vill du härmed säga mig att du är författare, Cosmo Livingstone? — ett sådant barn som du! — och jag som aldrig anat det ringaste! Jag har bara skrifvit litet vers, min mor, sade sonen och log. Jag ville ej sätta ut mitt namn; jag önskade skrifva något bättre, innan jag visade det för dig, moder.