Aftonbladet – 4 november 1873, sida 2

ley, man fann honom sjelf på hvar enda rad. Då fru Martha hunnit till slat, hviket skedde först långt efter, till följd af att ljusen brunno så illa, eller att hennes ögon voro svaga, gaf hon brefvet åt Cosmo och vän; tade litet otåligt på att han skulle genomläsa det, genomgick det derefter sjelf ännu en gång under förklaring att det fanns några meningar som hon inte rätt kunde begripa och begaf sig slutligen med sitt dyrbara bref i handen ut i köket, för att meddela Marget de goda nyheterna. Köksdörren stod uppe, för fönstret funnos hvarken jalusier eller luckor och stjernorna, som nu lika cheruber, i stora skaror började titta ned från sommarhimlen, fingo fritt blicka in på Marget der hon rörde sig af och an i skenet från härden. Genom den öppna dörren fördes af hvarje vindflägt en ljuflig doft från de unga klöfverfälten och eldskenet bröt sig gladt emot de blanka kokkärlen på deras hyllor. Attsäga hvad Marget egentligen sysselsatte sig med. var icke så lätt; hon rörde sig af och an i rummet, smågnolande på en liten visstump och ställde i ordning allt för natten. Min beskedliga Marget, det skall fägna dig att höra en nyhet — jag har fått bref från min son, sade fru Martha med sin vanliga värdiga vänlighet. Hon steg fram till spiseln och väntade att bli frågad, och eldskenet lyste med prismatisk glans genom hennes ögonhår, ehuru, hon omsorgsfullt borttorkat tärarne innan hon kom in. Nådig frun kan väl aldrig mena mr Huntley? Ack, Gud välsigne honom! Har han det godt der han är? utropade Marget i det hon skakade ned sin uppfästade klädning och skyndade fram till matmodern. Fru Martha drog nu upp brefvet ur fickan och läste en bit här och der, som