Aftonbladet – 3 november 1873, sida 2

Den utländska pressen, vi behöfva knap past säga det, sysselsätter tig uteslutande med erefvens af Chambord bref och åsen witvation, som derigenom uppkommit. Nästan alla tidningar anse den legitima monarkien ha blifvit mördad genom brefvet och de monarkiska partierna stå som slagna af åskan. Att döma af de senaste telegram men äro icke regeringen och högern ännu ense om hvad som bör göras. Regeringep är böj! för provisoriets förlängande under Mac Mashon, och den senare lär icke vara mot. att fungera som president i en repu blik, stödd på de Konservåtive. Högern kter är benägen att pröklamera monarki med Joinvil!e såsom generalståthällare, till dess enighet blifvit åvägsbragt mellan konun: Ken och nationalförsamlingen. Detta vanvettiga försök att midt under det fruktansvärda nederlag, monarkien nu lidit, äter vilja påtruga Frankrike en konung, tyckes till och med :vara för starkt för orleanisterne hvilka förklara att de ej vilja gå in derph, emedan set då skulle sa ut som om de åter tagit de löften, de gifvit grefven af Cham bord. Venstra centern, på hvilken så myc ket i närvarande ögonblick beror, har ome delbart efter delfåendet af brefvet hållit ett möte, hviket besöktes af Etskilliga medlem mar af: Tsrgetgiuppin och andra hittills odeciderade lsdamöter af partiet. Mötet. på hvilket L6on Say förde ordet, antog föl jande resolution: Venstra centern, hvil ken stöder sig på intyget af det bifall, hvil ket kommit den till del från alla trakter af Frankrike, förklarar att ögonblicket kom mit, då man bör öfvargi!va provisoriet och organisera en konservativ republik. -Rollerna äro så!unda fullständigt ombytta: regerinvev, som för några dagar sedan ab. solut förkastade provisoriet, uppbjuder nu alla sina krafter att bevara det, och ven stern, hvilken enträget fordrade att marskalk Mac Mahons fullmakt tills vidare skulle förlängas och ingenting bestämdt afgöras, yrkar nu på republikens definitiva proklamerard, Om onsdag, då nationalförsamlingen åter sammanträder, komma de bå1la partierna efter all sanuolikhet att formulera sina afsigter och då börjar den strid, hvilkens utgång nu i sjelfva verket blott gäller huruvida republiken skall bli provi sorisk eller definitiv, äfven om någon frak tion af högern skulle vara nog djerf att vilja framställa et förslag om monarkiens proklamerande. Thiers och Grövy äro nu de politiska personligheter, som äter träda i förgrunden och vensterns plan att få den senare utsedd till nationalförsamlingens president, skall, om den lyckas, bli ett nytt dråpslag för de monarkiska par: tieraa. Et ytterst mysteriöst moment i det in trigstycke, som nu spelats af högern, är hr de Chesnelongs redogörelse för resultatet af de underhandlingar han fört med. grefven at Chambord. Som bekant förklarade han inför högerns niomannakomit6, att grefven af Chambord skulle antaga trikoloren, om han också önskade den smyckad med några bourbonska symboler, att han skulle gå in på det parlamentariska systemet o.s.v. Denna framställning blef genast af högern, utan att den begärde någon vidare bekräftelse tagen för god. Frågan blir nu, om hr de Chesnelong ljugit och högern blifvit duperad, eller om grefven under samtalet ned Chesnelong gjort ef ergifter, hvilka han 4edermera i brefvet återtagit: Märkvärcigt är att. Chambord så länge tegat, och att hap låtit mänga rykten versera, innan han fann för godt att taga till orda, och detta först då hav genom naya: deputerade från högern blef dertill nödd och tvungen. Sannolikt skall dock förr eller eenare ljus komma i denna dunkla och för Chambord och högern i lika hög grad komprometterande sak. Det Chambordska manifestet, hvilket är dateradt den 27 Oktober och först offentliggjordes af Union, är af följande lydelse: Jag har bibehbllit ett så angenämt minne af ert besök i Salzburg och fattat en så djup aktning för er ädla karakter, att jag icke tvekar att på ett 1ojalt sätt vända mig till er, likasom ni sjelf bandlat lojalt mot mig. Ni har under långa timmar samtalat med mig om vårt kära och högt älskade :fäderneslands öden, och jag vet, att ni, efter er återkomst, bland edra kolleger uttalat ord, som försäkra er om min eviga erkänsla. Jag tackar er för det