Aftonbladet – 1 november 1873, sida 2

Det vill synas, som skulle man kunna notse en förändring i det system, enligt vilket hittills postmästarebefattningarne ill en stor del betraktats såsom reträttpoter för gamla militärer, hvilka uppbära önen och under en följd af år låta en viarie mot ringa ersättning förrätta tjensten. Som bekant har uu varande chefen för poststyrelsen ganska konseqvent och ihärdigt ippträdt mot nämnde system och ett regeingsbeslut, för bvilket Noarikes Allehanda edogör, synes gifva vid handen, att äfven regeringen börjar öfvergå till den uppfatt ningen, att posttjensierna icke få betraktas såsom sinekurer, utan böra besättas med nän af facket. Postinspektoren i Upsala, f. d. öfverstlöjtianten L. M. Törngren och postmästaren i Hedemora Jonas Lindstedt ha sökt, den örre ett års, den senare sex månaders tjenstedighet från 1 sistl. Oktober, men icke fått lessa ansökningar mer än delvis bifalina inder förhållanden, som angifva, att man lär står vid början af tillämpandet af en 1y grundsats. Poststyrelsen, som hade att yttra sig öfver dessa till K. M:t ställda tjenstledighetsinsökningar, förmäler sig flera gänger hafva fäst K. M:ts uppmärksamhet å de stora lägenheter, som härflyta deraf, att en icke ringa del at postförvaltarebefattnipvgarne innehafves af pecsoner, som — utan att nåsonsiv hafva gjort sig med posttjensten förtrogne -i hvart fall numera äro af ålderlom och bräcklighet urståndsatte att sköta de befattningar, för hvilka afiöningen af dem uppbäres. Följden af detta under en lång följd af år fortfarande förhållande har blifvit, att handhafvandet af ifrågavarande befattningar måst, år efter år, åt andra personer uppdragas, på sätt exempelvis senast egt rum i Upsala under mer än 7 Br) i Rosneby — , i Hernösand 10,4 i Ljungby 17 ., samt med endast få och korta afbrot: i Oscarshamn under nära 8 år, i Söderhamn under mer än 13 ,, i Åmål FRIES Ven Poststyrelsen anmärker, att detta möjligen förr kunnat fördragas, då verket nått mindre hög grad af utveckling och löneinkomsterna till väsendtlig grad bestätt i sport ler; men numera vore det svårare att uthärda med ett sådant förhållande. Och endast derigenom, säger poststyrelsen, satt ät dem, som egna sig åt posttjensten, beredes utsigt att, efter någon tids väl vitsordad tjenstgöring, vinna befordran till bättre aflönade platser, hvilkas skötande de äro vuxna och för hvilka de i öfrigt befinnas lämpliga, kan — under det att den enskilda in dustrien i allmänhet erbjuder så mycket förmånligare vilkor, än dem statstjensten medför — postverket hoppas finna tillgång på dugliga arbetare i de lägre och svagast aflönade graderna. Avdra skäl anföras också, deribland det, att åt yngre tjenstemän, om hvilkas stadga och pålitlighet icke alltid möjligt är att i förväg bereda sig all erforderlig visshet, ej bör år efter annat anförtros uppsigten öfver postanstalter, af hvilka ingen är så obetydlig, att icke summan af de medel, som i assurerade bref afgå och ankomma, för år uppgår till mer än en million riksdaler, under det att för en af dem denna summa beräknas till 3 millioner, för en annan till 5, för en tredje till 7 och för en fjerde till 10 millioner. Dä nu mera lönerna å stat och följaktligen pensionerna betydligt förökats, aaser sig poststyrelsen icke vidare böra tillstyrka kungligt bifall till ansökningar om längre tids tjenstledighet för posttjenstemän, som redan uppnått den ålder, att de vid afskedstagandet kunna komma i åtnjutande af pension å postverkets stat eller å allmänna indragningsstaten, hvarför poststyrelsen slutligen tillstyrker, att den sökta tjenstledigheten må beviljas blott till utgången at innevarande år, från och med hvilken tid normalstaten för postverket kommer att viana tillämpning. K. M:t har den 3 Oktober, på grund at hvad poststyrelsen anfört, erdast på det sätt bifallit ansökningarne, att den sökta ledigheten beviljas till utgången af innevarande år. Aas Ar ink ARA RR TS