Aftonbladet – 31 oktober 1873, sida 3

BLANDADE ÄMNEN. Ny oljefeber. ; I Filadelfia Demokrat skrifves, att teorien om : genomborrningen af ett fjerde sandstenslager i I redan öfvergifna oljebrunnar har framkallat mycken sensation i bergoljedistrikterna. Denna teori består. deri, att under ett fjerde sandstenslager skulle finnas ännu större massor af petroleum än ander de öfre, som man efterhand genomborrat. Stor rörelse har uppstått i följd af detta antagande; lyckade försök hafva blifvit gjorda inärheten af Karns city på Scott och Mac Eleer farm, En man vid namn rles Stewart. som på bearbetningen af kolgrufyor samlat ett litet kapitel, Sk en öfvergifven oljebrunn för 4000 dollars 4 Scotts farm. Efter tre dagars fruktlöst arbete, kom khan på den ideen att det likaså gerna kunde finnas ett fjerde sandstenslager. som det finnes att första, andra och tredje. I Juni började han åter bormingarne och stötte efter 8 veckors ar. bete a fjerde sandstenslager. Källan heter Bankkällan. äfven Stewartskällan, och lemnar dagligen 400 fat Olja. Gamla kKolbrytare ville dock icke tro på teoriens riktighet, utan påstodo att. brunnen icke var djupt nog borrad. Feck å Morchead på en grannfarm voro dock af annan åsigt och började försöka sig i en öfvergifvem brann och kommo efter 4 veckors arbete till det fjerde. sandstenslagret, genomborrade detsamma och erhöllo. 700 fat olja om dagen. Dagens stora fråga är nu om det öfverallt finnes stora massor af olja under fjerde sandstenslagret. Denna teori skall nu smed allvar försökas och allå kasta sig med ifver öfrer dennainya log het i öfvergifns oljebrunnar. Enstaka försök hafva haft storartade följder. Vyat, Terby och Harmmondkällan gaf 1200 fat om dagen, efter det att man borrat 5 fot i sandstenslagret; Jenkinskällan 700 fat o. 3. v. Emnny raj petroleumvinning i oljedistrikterna emotses: — Vidskeplighet. I Norrbottens-Kuriren läses Att vantro och vidskeplighet ännu i våra tider beherrska våra hedervärda allmogesmän, i synnerhet i de mera aflägsna hygåer. der folkundervisningen står på en jemförelsevis låg ståndpunkt, får man ofta erfara och följande al iustiga händelse jäfvar ingalunda detta bedröfliga förhållande. I Gausträsk, en liten fjollbys belägen i. Sorsele socken i Westerbotten. har en hjörn gjort sig särdeles hemmastadd. Han lärer redan förlidet år flyttat sina bopålar nära husknutarne och helt godtyckligt tagit sig för att beskatta byns fattige inbyggare. Kontributioaerna hafva hitintills hufvudsakligen bestått i får gerna och har den beskedlige besten sälan tagit för sig mer än hvad som åtgått för dagen, 4; v. .s. ett får i gången, och detta oftast ur sjelfva fårhuset. Nu vet man, att dylika gubbar äro försvarliga storätare, och ha derför de enfaldiga gausträskarnes fårskockar på ett i ögonen fallande sätt decimerats, helst som våldgästningen under denna sommar fortgått lika störd, Och ändock finnas bland ställets manliga befolkning oförskräckta björnskyttar, hvilka haft mer än en het dust med skogens nalle. Hvad bar nu så stäckt deras mod och förlamåt leras armar eller. hvad .har förskaffat denne nyltgäst sådan gunst hos de gode gausträskare? fö, vacker. gunst! Nej, värre skräck har väl canske aldrig någon buse ingifvit dem, ty veten, utt björnen är — framspådd (framtrollad). Spålomskonsten, denna af den onde omedelbart inwemtade förmåga. lärer numera vara sällsynt, nen dock icke utdöd, synnerligast hos LAPDarne, ch i Gausträsk har en med spädomsanda bevåfvad kringvandrande lapp, benämnd Stornila, f hämd för mindre vänligt bemötande vid ett ller annat tillfälle frammanat denne björn, som, nligt den vidskepliga befolkningens öfverensommelse, måste fritt få husera efter godffinande, på det att icke samma förfärlige Stornila nå finna för godt att framkalla (framspå) ännu törre olyckor. Bättelse. Första artikelns sista stycke i gårdagsnumret örjar sålunda: Le Nord skrifver i sin veckoevy: Den danske kronprinsens väntade resa till Vien eo. 8. v.-. hvilket bör vara: — — — ovän ide resa till Wien.