Aftonbladet – 31 oktober 1873, sida 3

Att någon medlem at familjen Huntley skulle uppträda som riddare för den lagliga arftagerskan; och dermedelst dölja den gamla usörpationen uhder en slöja af nytt ädelmod var en tanke den Cosmo icke kunde lida och då hans föreställningar kommo derhän, svängde sig ynglingen vanligen ned från sin försternisch och vandrade med stora steg bort, åt hvilket håll som helst, knappt mäktig att lägga band på sin önskan att genast taga renseln på ryggen och begifva sig ut i verlden; men han kom aldrig så långt.i-.mod att han började tala om saken med sin mor, icke begripande, den dåraktiga gossen, att hans sionrika id avgående Os wald Huntley just skulle vara det enda som kunde förmå fru Martha att lika mycket ifra för Mary af Melmars återfinnande som han sjelf. En eftermiddag, just vid den tiden då Cosmo kände sig ytterst villrådig och oviss om sin framtid, hände det sig att han Btrax utom Kirkbride, på vägen till Melrose träffade Jacob. Öfverallt på gatan stodo små gräpper af menniskor under ifrigt och allvarligt samspråk. Det var ännu dager, men solen hade gätt ned och ljus började redan lysa i ett och annat gafvelfönster vid Norlaws Vapen och i hörnet der elden från smedjan vanligen spred ljus och värme ända ut på gården, stod en liten hop af män, samt rundtomkring dem en ring af qvinnor och barn. En liten nymåne, knappt så stor som dess följeslagare, aftonstjernan, stod redan högt på den ljusa sommarhimmeln. Öfverallt herrskada stillhet; det enda ljud som afbröt tystnaden var mangelns gång i enkans hem och de snabba stegen af barnens fötter, nemligen deras, hvilka ej redan lågo och sofvo godt. De flesta dörrarna stodo öppna