Aftonbladet – 29 oktober 1873, sida 4

Uti P.A. HUELDBERSGS och öfriga boklådor i riket har utkömmit, häftad 4 Az, bunden i välskt band 4: 50; i bättre: band 5 rdr rmt: Jesw Kristi Guds: Sons Lära , och Lefverneshistoria, framstälda enligt de fyra Evangelisterna magister M. F. Roos. . Öfversättn. af I N. M—n. Andra öfversedda upplegan. I Tidn. Wäktaren yttras oih denha upplaga: Bland de snart sägdt otaliga skrifter, som tid efter annan blifvit utgifna öfver Jesu lefverne, intager den. föreliggande af Roos-ettutmärrtrum; likasom :han ock. är en af deäldre.. Af de många, som utkommo, särdeles i Tyskland, med anledning af den trosförnekande Strausz bekanta arbete under samma titel, har det blifvit de flestas lott att numera förgätas, oaktädt de hvarför sig bidrogo -att: sprida ett nytt ljus öfver det gamla ämnet. På Svenska ega vi trån den tiden.:Jesu lefverne af Melin, och detta arbete hörer visserligen icke till dem, som antiqueras. Ett vida äldre, benämdt Jesu ÖOhristi Historia-, förefinnes af Sven Belter, af hvilket andra upplagan utkom i Stockholm 1770; ganska: förtjenstfullt och läsvärdt, äfven det, och endast dess stora utförlighet, en diger qvartvolum, synes förhindrat dess utgifvande yttermera. Roos arbete hörer till dem, hvilka bibehålla sig. oaktadt eller kanske rättare just derför att det icke är utstyrdt med så mycken lärdomsapparat, som de mera kritiska äro: och: måste vara. Men dermed är icke sagdt, att det brister irverkelig lärdom. Tvärt: om innebär det på hvarje blad bevis. om. sin författares grundliga åsigter i allt det, som Kräfves: å den äkta skriftforskningens område, och är ullt af fina iakttagelser både med afseende på textens sammanhang i allmänhetoch grundtextens ord särskildt. Man får. här alltjemt. veta. något nytt, något som af föregångare, icke blifvit bemärkt. ertill kommer en stor enkelhet i språket, som gör det läsbart, äfven för de enfaldigare, en synnerlig nykterhet och kyskhetiframställningssättet, som ingifver förtroende, och ett lagom i tillämpning för hjertat, som. ökar värdet af den så rikligt meddelade kunskapen. Författaren synes hafva velat göra denna sin skrift liksom sina öfriga, i möjligaste måtto till det, som all skrift af Gud ingifven är nyttig till lärdom, till straff eller öfverbevisning, till bättring. till tuktan i rättfärdighet. Med ett ord, det är ett arbete, som lika mycket tilltalar förståndet. och. hjertat. Försvenskadt, utgafs det första gången. 1840, af J.N. M—n (Mortonsson), hvilken öfversättare är numera afliden. Den andra upplagan är således öfversedd af annor man, men de ställen synas ej vara rätt många, der en-omarbetning varit af nöden, likasom der den blifvit gjord, den vill a påkallad. Vi kunna icke annat än anse det såsom en glädjände företeelse, att en ny upplaga af ett så rikaltigt och efter vår mening högst förtjevstfullt arbete blifyer behöflig, och anse den. allmänhet, som älskar dylika-skrifter af biblisk kraft och kärna, stanna i stor förbindelse till förlägg. ej mindre för det nitida trycket, än för det ytterst billiga pris, i jemförelse med det förra, hvartill han velat lemna boken och som bör göra Spridningen -desto allmännare, Oj m sallmän spridning är hvad vi af välgrundade skäl önska henne. Hon är af den art, att vi önska henne inträde i hvarje kristligt häs.(82238)