Aftonbladet – 29 oktober 1873, sida 3

MM het. Förhållandet var, att högländaren icke ville höra några loftal öfver sitt lifs matyrdom; tvärtom plågade det honom att tänka, att hans stränga försakelser skulle räknas som bevis på kärlek till kunskaper. Hans kraftfulla, absoluta, sjelfförnekande sinne saknade endast det drag af glad och frimylig uppriktighet, som höjer karakteren öf. ver bitterhet och öfver ensidighet; han kunde icke erkänna sin fattigdom, icke djerft och ippet taga sin ståndpunkt derefter. Det var ett behof för denne man att dölja de idanden, dem han ändock med manligt mod kunde bära. Medan blieken hvilade på Cosmo ef den likväl åter mild. Studier kunna byfsa och humanisera, örjade han åter halft skämtsamta, men jag etvifar högligen att någon man erfar ett. ådant inflytande af dem genom att underrisa små pojkar; åtminstone tror jag ej att nina förnäma disciplar vid Fettes Mow eller nina små samhällets plycksbarn vid S:t Marysgränden förmå hiumanisera mig. Att du åtagit dig undervisa de sist lämäde är åtminstone ett rent kärleksverk, varade Cosmo med värma. Cameron log. Jag är en man med endast skarpt be-rävsade känslor och intryck, sade hanz kärlek kan jag blott skänka få — två eler tre, på sin höjd, är allt hvad mitt hjerty; an rymma, Skrämmer jag dig ifrån mig enom en bekännelse, Cosmo? Om an, vill jag gerna göra min nästa an Kjenst. ch ah vidt jag förmår vill jag inte Out la om honom. Men kärlek, 80828; kärlek! en kan blott finnas. för en vär, en n maka: — icke för hvarje Vörson, vart barn som jag möter gatan och ed ömkan betraktar. Nej! Zärlek är en elt annan sak,: (Forts)