Aftonbladet – 29 oktober 1873, sida 2

HOHICUUD ULUUIVG UILMIUIGR SVIIALv Sm Be stent har ej ansett sig kunna under vintermäna: derna öka tåghastigheten mer, och afgångsatiden från Malmö har ej kunnat utsättas tidigare för den utländska postens skull. En följande vinter blifver deremot förhållandet annorlunda, enär jernvägen genom Östergötland till dess blifver färdig och således banlängden till Malmö betydligt förkortad. Afgångstiden för morgonsnälltägen lär komma att blifva 7,24, eller öfver två timmar tidigare än förut. — Svenska utställningsföremål i Wien. I en ansedd österrikisk tidning finnes föl jande uppsats rörande Ätskilliga svenska artiklar på expositionen iWien, hvilken vi här återgifva: Som bekant är korkskäringen ett för helsan mycket farligt yrke. En korkskärare blifver sällan öfver 45 år gammal, ty det steniga damm, som uopstiger ur de många porerna i detta material, tränger in i arbetarnes lungor. Dess utom erfordras till: korkskäring mycken skicklighet, som först kan förvärfvas genom årslång öfving.. Man har derför för sökt att kunna finna på en metod, som gör tillverkningen oskadlig och hindrar arbeta ren att komma i för nära beröring med materialet. Detta problem har en svensk, hr Boöthius, lyckligt löst; hans korkmaskin har blifvit belönad med Fortschritts-me: daille och man kan med den skära ett nästan otroligt antal korkar med jemförelsevis ytterst ringa arbetspersonal, som dessutom ej löper den ringaste risk i afseende å sin helsa. Svenska maskinafdelningen (liten, men hvarje nummer någonting ut märkt) omfattar dessutom en serie af högst lyckade prof på det skandinaviska maskinbyggnadsväsendet. Flera af de bästa maskinerna kommo för sent och måste derför blifva kors de combat; genom det beredvilliga tillmötesgåendet af hrr Groth komp., som representera i fråga varande maskinfabrikanter, hafva besökare af facket dock fått tillfälle att göra fullkomlig bekantskap med dessa maskiner. Hrr J. C. G. Bolinders verktygsmaskiner hafva erhållit ett Ehrendiplom, och hrr W. Gibson Söner Fortschritts-medaille för sina med förvånansvärd ackuratess arbetande hyfvelmaskirer. En sak, som tilldragit sig mycken uppmärksamhet, är Robert Runqvists sionrika, för 088 hittills obekanta sosralattonsrogalater (P. T. Enligt från Wien ingångna underrättelser har det österrikiska patentet å denna af 088 förut omtalade regulator blifvit försåldt i Wien genom härvarande firman L. ÅA, Groth komp:s patentbyrå. — Guldarbeten från Moskva. I flera korrespendenser rörande polytekniska utställningen i Moskva sistlidet år lofordades synnerligt de arbeten i guld, förfärdigade i Moskwa, hvilka på utställningen förekommo. Bankiren Fulda, som der eger sett stort etablissement för tillverkning af guldarbeten, har nyligen inträffat här, medförande en rik samling af prof på de arbeten, som vid hans etablissement utföras. De vitna om stor konstfärdighet och utmärkt smak. Tu fattningen af de ädla stenarne och de äkta perlorna i dessa arbeten är verkställd med utomordentlig finess. Konungen och drottningen hafva inköpt åtskilliga af hr Fuldas galdarbeten, och sistlidne söndag tilldelade H, M:t hr Fulda guldmedaljen Litteris Artibus. Emedan hr Fulda antager, att hans arbeten skola finna afsättning här, är hans afsigt att här etablera en försäljning af sina arbeten och att i sammanhang dermed inrätta en verkstad för guldarbeten, vid hvilken arbetare från Moska skall anställas, — Kristina Nilsson-Rouzeauds första uppträdande efter sin återkomst till Amerika agde rum den 29 September i Newyork på Academy of Music uti Traviata. Hon utförde Violettas roll, hvari hon förut vunnit så stort bifall. Det var en gvalmig, regnig qväll, men icke desto mindre var teatern fullpackad med åhörare, som i trots af hettan och des rådande penningbristen hade infonnit sig att helsa sin favorit. Att sångerskan mottogs med stormande applåder, förstås af sig sjelft, säger Newyork-tidningen Nordstjernan. Det blir i sjelfva verket allt svårare att finna ord för att beskrifva vår celebra landsmaninnas triumfer. Allal ord, som betyda bifall och öfversvallande entusiasm, hafva sä ofta tagits i anspråk för hennes skull, att de börja bli utnötta. Vare det nog sagdt, att Newyork-boarnes förtjusning ingalunda afsvalnat, och att så väl sångerskan som mr Strakosch äro säkra om en lysande säsong. Man har sagt, att mad. Nilssons röst vunnit något på senare tider, och så är verkligen förhållandet; den har säkerligen tilltagit så väl i styrka som klang och behöfver ej jemföras med aågon annan sångröst. Äfven amerikanarnes nas tionalstolthet vågar ej. vidare orda om en Kellog. Nilsson står ojemförligt högt öfver henne och alla andra samtida sångerskor. Man anmärkte vid denna representation, att mad. Nilssons spel och föredrag icke vorg fallt så passionerade och elektriserande som förr, men deremot röjde åe en djupare, mera rent konstnärlig känsla och klarare, sannare uppfattning af karaktar och sitnationer, ehuru man måste medgifva, att Traviata är en temligen otacksam opera, fattig ph Grsmik och bygd på ett något tvetydigt o Halsberg—Motala—Mjölby-banan, !, nvarå arbetena påbörjades förlidet år, är, EC 6 baten rf