Aftonbladet – 28 oktober 1873, sida 3

nndervisag således nu 73 elever vid insti tatet; och arbeta omkring 30 af dessa i la Tboratorinm. ——t—— J..— Danska tronföljareparets besök i I Wieputställningen. Man läser i Wien tidpingen Neues Fremden-Blatt för der 21 dennes: Omkring kl. 10 f.m. ankommd kronprinsen och kronprinsessan af Danmark till verldsutställningsplatsen. Detälskvärde furstliga paret emottogs vid södra portaler af danska generelkommissarien, kammarher re v. Wolfshagen, och en af expositionens högre embetsmän, v. Maurer, samt beledsa gades af dessa genom det långa galleriet der kronprinsen och hans gemål med stor noggrannhet togo utställningarna från Ita lien, Frankrike, England och Amerika i be traktande, hvarefter de för intagande af dejeuner begåfvo sig till den svenska restau rationen. Här togo de höga personerna plats midt bland andra, talrikt församlade gäster och konverserade med flere af dem, hvilka de kände från sin hembygd, på det mest tillvinnande och älskvärda sätt. Kronprinsessan talade med restauratören hr Blanch och uttryckte i några högst vänliga ord sitt igenkännande och sitt nöje af att i honom träffa en landsman. — — Bergsskolan. I dessa dagar hafva från den med teknologiska institutet före nade bergaskolan blifvit såsom bergsingeniörer utexaminerade: Frih. O. Alströmer, F. J. Bergendal, C. Böös, W. F. Lagereren, G. OC. Rehn, C. A. Thorild och C. A. Wrang; hvarjemte O. Baör, J. Ekman och H. F. Zethelius, som under hela läseåret begognat undervisningen i särskilda läroämnen samt deltagit i resorna, undergått förhör och erhållit s. k. terminsbetyg;. Dessutom hafva Jöjtnanterne frih. G. M. C. Fleetwood och P. E. Rettig deltagit i vndervisningen vid bergsskolan från höstterminens början till slutet af April. För närvarande äro alla. platserna vid bergsskolan upptagne af 22 elever. I ———— — Dramatiska teatern. I lördags och i sår afton nppfördes efter en flerbrig hvils Anugiors förträffliga och korseqvent bygda sedekomedi Notarien Guerin, båda gångerna för fallsatt och animersd salong, vågot som dock nu för tiden är så vanligt, avt uppgiften derom kan synas öfverflödig. Styeket, hvare uppsättning blott på tvänne händer var densamma som förra gången, gick på det hela väl, ehuru vi i ew och annat moment skulle önskat litet större rasket, hvarigenom de längder det oomötsägligen eger. särskildt i fjerde akten, kunnat göras mindre märkbara. Titelrollen utfördes af br Thegerström med en allt igenom konseqvent och öfver hufvad lycklig uppfattning, vitnande om den samvetegrannhet, hvarmed denne skådespelare alltid söker tänka sig in i de uppgifter, som skänkas honom. Skulie man anmärka något, vore det att studierna skimra allt för starkt igenom hans spel, hvilket derigenom förlorar den stora makt öfver åskådaren, som ligger i omedelbarheten. Det är sant att Guerin är en kall egoist, som i hvarje ögonblick handlar efter beräkning och med blicken fäst på ett enda mål; han får derför ej i det yttre visa några affekter eller lidelser, mer han måste dock låta åskådaren liksom känna ji luften att han dock ledes af sådana och hvilka dessa i sjelfva verket äro. Fru Kinmansson såsom Gnu6rins hustru, den undergifna, hjertevarma, om sin sons far högt änkande qvinnan, förstod deremot att gripa sina åskådare just gsnom omedelbarhetens makt — en förmåga, som visserligen ytterst är en skänk af en gifmild natur och om hvilken fru Kinmansson bland k. teaterns artister enart nog står alldeles ensam. Hon är dock sannerligen ej mindre konstnär derför att hon, i stället för att undertrycka naturen, bär dör fram i ljuset; men vi vilja medgifva att, för att något dylikt skal knnna låta sig göra, måste den vara konst närligt danad. Man kan väl ej begära att alla skådespelare vid en stör teater skola vara af naturen ämnade till konstnärer, men. det kan ej förtänkas-en att med glädje kon statera ety sådant faktum, då det någon gång visar sig. Hr Sundber: fölnom Defoncerets. den fantastiske, halft fönige mekanikern, var varmare och mindre maniererad, än vi på länge bafva sett honom. , Fullkomligt manörfri torde vi ej nu mer kunna hoppas ätt nägonsin tå se denne skädespelare, till hvil ken dock både teatern och publiken stå i skuld för hvad han varit nnder en tid, då smaken ej var depsamma som nu. Hr Hartmans apparition, såsom dem unge, högsinte öfverste Gnerin, var god; spelet deremot — för att låna en term från måleriet — litet grått i grått, Ej heller hos fröken Wiberg lyckades vi upptäcka något karakteristiskt, och Francines rol borde dock ejräknas till de otacksamma. Fröken Sandberg spelte äfven för sju år sedan Cecile, den koketta och beräknande unga frun och enkan, och det gör 088 ondt att nödgas fälla det omdömet, att hennes uppfattning af ka raktsren ej under denna tid gjort några framsteg. Deremot omfättar hon med framgång tillfället att exponera en mängd eleganta och dyrbara tosletter. Hr Fredrikson, den unge ron6n, är såsom vanligt väl b sin plats. Hr Nyfors behöfde kanske ej en så komplett djurisk mask, för att göra det halft Komiska, halft vidriga intryck, som förf. med hans uppträdande afsett. — Dei är att hoppas att den goda komedien, så atförd Bom på det hela är fallet, länge skall bölla sig på repertoiren. — Mindre teatern ger fortfarande för goda hus Herrarne Frontignac eller brorso