Aftonbladet – 28 oktober 1873, sida 3

kommer att gräla med dem allesammans. Kallar du det språk du talar engelska? frågade med ett visst förakt Patricia, hvilken obestridligt talade ett vida renare språk än Joanna, som starkt bröt på sitt fäderneslands dialekt. Är det inte engelska, så är det skotska, och det är vida bättre, genmälde Joanna rodnande af harm; hvem bryr sig om en gelska här; engelsmän kunna aldrig säga sina 7 och sina Ah, utom då de inte behöfvas och de hitta aldrig på något af eget förstånd, utan skottarre få lof att visa dem hvad de böra göra. Och det är visst och sannt att hellre ville jag vara kökspiga vid Melmar än någon at dina fina Claphamsfröknar, Trötta dig säledes inte med att tala dia rara engelska hvarken med Ketty eller med mig. Vi nödgas erkänna att den förståndiga Kotty skrattade godt och gaf sitt bifall till känna för hvad Joanna sade. Den stackars, lilla Patricia, som inte kunde hitta på något mera vackert loford öfver Clapham, kände stor Inst att gråta af förbittring och kunde endast betäcka sitt lidna nederlag genom en hastig reträtt upp i vagnen, dit Joanna följde efter ännu några minuters samtal med Ketty, som icke kände sig hågad att hjelpa den äldre systern. Då de väl voro borta, skakade Ketty Logan på sitt lilla visa, älstasysterliga hufvud. Hon tänkte att, om Charlie — hvilket betydde Charlotte — och Tiabel växte upp och blefvo såsom Patricia och Joanna, skulle hennes hjerta brista af sorg. Härpå begat sig prestgårdens lilla husmoder: ut i köket för att öfvervaka tillredelsen af en födelsedagstårta och utdela sina befalluingar utan en tanke på det lysande ekipaget som for nedför backen och genom byn samt var scenen