Aftonbladet – 28 oktober 1873, sida 3

det var en sak af vigt, som hau kom för att tala om. Kanske var det ock så, svarade Ketty, som blef ännu rödare, men förlorade allförlägenhet; och ju vigtigare den var, desto mindre troligt var det att min kusin skulle omtäla densamma för en obehörig. Mr Huntley skall säkert bättre än jag kunna besvara dina frägor. eAck, jag ser att du är stött; jag ser det mycket väl. Jag visste verkligen inte att mr Cassilis var en så synnerligen värderad kusin, sade Patricia retsamt. Hade jag vetat detta, skulle jag viest varit försigtigare i mitt tal; men vet du, min lilla vän, att om min peppa vore på samma plats som din och inte hade råd att bestå sig en hushållerska, så nog skulle det vara en annan man än den der Cassilis som kunde förmå mig att lemna mitt hem. Ketty, snäs till henne dugtigto, inföll Joanna; hon begriper intet annat språk — eller bry dig inte alls om henne; tala i stäl let med mig; äro alla Livigstonerna borta? Patricia tror att det ligger någon hemlighet härunder och att pappa har gjort någon perorätt. Har han det, så är det mot Norlaw. Det tror jag alldeles inte;. tig du bara, Joanna, sade hennes tyster med häftighet. Åhå, jag talar, om jag behagarl genmälde den yngre damen retad. Ketty, tror du, att mrs Livingstone vet hvad det är? I detta fall går jag denna dag och frågar henne. Blir pappa fattig, vili jag inte öfvergifva honom, men har han förorättat någon menniska, stannar jag inte en minut, ty det ore en skam för mig likaväl som -för ho noml Jag anser icke att du bör blanda dig härj, svarade Ketty med bestämdhet, och