Aftonbladet – 27 oktober 1873, sida 3

— Stockholms lärsaresällskap förtsatte i sitt sammanträde i lördags afton diskus. sionen om feriernan längd, Liksom i föregående sammankomst funno de båda mot hvarandra stridande meningarne — den ena, att status quo bör uppehållas, Och den andra, att en förkortning af ferierna är af behofvet åkallad — ifriga försvarare. Å båda sidor framöllos vigtiga skäl, hvarför frågan borde lösas å det ena eller andra sättet. Försvararne af erierna i deras nuvarande skick framhöllo, dels att det icke vore så svårt att hålla lärjangarne till arbete under semmaårledigheten, om blott flyttningen inom läroverket hädanefter, såsom ända till de senare åren varit vanligt ej definitivt bestämdes förr än i början af höstterminen. Vidare betonades, att feriernas förkortande, hvilket förslag avsågs möta cöfvervinliga hinder, skulle hafva den menlige följden med sig, att ynglingarne ännu mera än förut komme att vända sina tankar inåt och gifva efter för den i svenskens skaplynne liggande benägenhetet ått sluta sig inom sig sjelf och försjunka i grubblerier. hvarjemte genom uppmärksamhetens dragande från den yttre naturen under en ännu längre tid än rut vår uppväxande ungdom skulle komma ätt i ännu högre grad än hittillg, stå efter för åndra folk, t. ex. tyskarno, i praktisk duglighet. Derjemte påpekades äfven, att reförmens försvarare ju alltid satte dess tillämpande i samband med en förminskning af den dagliga undervisniogstiden, hvaraf följden naturligtvis blefve, att man mera än hittills skulle hafva anledning att påstå, det våra läroverks elovör i allmän mogenhet äro underlägsna, audra kulturländers ungdom, hvilken oaktadt sina längre terminer har lika lång, daglig undervisningstid, som vi nu öga. slätligen betonade en talare i ett välta! igt drag, att skolan i afseende på inobålis KL stran aldrig kan ersätta hevimet hvarföre han ansåge det långt bättre, att man hade någon liten anledning att beklaga sig öfver, att lärjunKarnes kunskapsmått möjligen vore något mindre, än att föräldrarne en ännu längre tid än bittills, under större delen af året. skulle beröf vas möjligheten att sjelfva öfvervaka och leda sina barn i moraiiskt hänseende. Å andra sidan talades deremot om, att lärjungsrne under ferierna föga sysselsätta sig med nyttig läsning, och att den dagliga arbetstiden under terminerna borde förminskas, att tillfälle bereddes till sjelfverksamhet. Vidare framhöll en talaro. att läroverket borde göra allt sitt till att utrota den i svenska folkets skaplynne befintliga Benigenhe ten att taga sig långvarig icedighet efter att en tid hafva arbetat träget. Dessutom påpekades från deutia sida, dels att våra skolors ungdom i allmän mogenhet skulle stå efter andra kulturländers, dels att preliminärexamina vid univeraltetet genom terminernas förlängande vid lärövör. ken skulle kunna afläggas redatt derstädes. Mot letta sista påstående wpbträdde en af motsatta sidans talare, som änsåg, att en förlängning af :erminernå ej skulle vara tiilfyllestgörande i detta hänstende, hvaremot han, för att göra det möjigt att förlägga preliminärexamina till pleneii;eriäroverket, förordade inträdesåldörns bestämnande till 9 år och skoitidens utsträckande uppåt ned ett helt år. Diskössionen, som blef ganska långvarig, edde derhän, säger D. B., attläraresällskapet såsom sin åcigt med långt öfvervägande ja besvarade den af ordföranden tramställda frågan, om status quo i afseende på eriervas längd bör bibebållas. Frågan om eriernas fördelning och den om likstämmig1ets Ååvägabringande vid sedebetygs afgifrande i Stockholms elementarlärvvörk medannes icke,