Aftonbladet – 27 oktober 1873, sida 3

Ensam, blott Joanna var med — men hon räknades för så godt som ingen. Joanna var glad ät att få kuska omkring li tet på vägarna, men sjelfva visiterna roade henne föga; att det var omöjligt att gifva hennes person någon skymt af elegans, var redan en afgjord g2ak; hon hade nu sitt röda hår uppruggadt öfver valkar under hatten och en stor skinnkrage öfver axlarna; hen nes bruna merinoklädning var för kort, som alla Joannas klädnivgar blefvo efter några veckor, och det betydliga parti af smalbe. net som syntes, talade mera för sin egarin nas styrka än för hennes behag. Patricia bar en kulört sidenpelis, lika lång som klädningen, med hål för armarna och en pelskrage. Detta var en mycket beundrad drägt och högsta modet den tiden. och vi kunna lita på, att de olycklige indi vider, som buro ett dylikt formlöst plagg. ansågo sig lika väl och smakfullt klädda. Bom vi ha den trösten att anse oss nu för tiden. Ty jag är säker på att någon hemlighet är å färde, sade Patricia under färden till Kirkbride. Jag är alldeles viss derpå. Al drig kan jag glömma huru opassande pappa behandlade mig den dagen, då mr Cassilis var vid Melmar. — Att så bli bemött in för en främmande herre! — Och du vet sjelf, Joanna, huru ofta den der ledsamma Whitelaw från Melrose sedan dess har va rit hemma hos 088. Ja, jag vet, sade Joanna vårdslöst. Jag undrar just hvad Ketty Logan skal! säga, då hon får höra att jag skalliskola?: Hvilken sjelfvisk varelse du är! alltid tänker du på dig sjelf, sade Patricia; hör du inte hvad jag säger? Jag tror att här pågår en hemlighet — ja, jag är alldeles säker derpå; antingen är pappa inte laglig