Aftonbladet – 25 oktober 1873, sida 3

Mary af Melmwars vistelseort. Detria var numera för fra Marsha enda plägoimuet i denna affär. Hon kunde icke afholla vig från att känna harm öfver alla mernishoia iatresse för denna arftagzerska, hvilken: endast derigenom lyckats göra sig iat.:e sant, att hon olofligt öfvergifvit hem och anhöriga, onligt fru Marthas mening et brott både emot mensklig och gudomlig jag. Missnöjd var hon på den nya juristen, west missnöjd likväl öfver att h:bbes tgpa söner skulle ifra för en qvinnas rättighower, hvilken våldsamt brutit alla heliga band och sedermera visat så föga ånger. Om derför ibland en känsla af nedslagenhet och bitrerbet grop fin Martha, då hon på qvällarra satt och sydde vid ett ebsamt ljus i den 2tora salen vid Norlaw, var det alltid följande tarke som, ehurn aldrig uttalad rörde sig i hennes själ: Jag kan inte säga annvat, än att vi kvar och en på sitt vis, bjuda till, jag I hemmet och gossarna ute iverlden. Detskulls jeke förvåna mig om. när allt är vuunet och afgjordt, Jon kom hem. Det skulle just gå som alit dfrigt!s M5 ingen döma fru Martha hårdt för desssa tankar; mången sträfsam, kämpande själ, full af stora plangr ogh afsigter, har sett en främling taga vinsten af dess mödor eller fruktat att få se detta och då har smärtan varit densamma. Cosmo, hvilken redan förut inhemtat allt det kynskapsmätt som skolmästaren i Kirkbride — ex skioklig man i sin väg — kun nat meddela hönsm, hade I tiden för doktor Logan studerat gr ESA och latin, snarare till den goda kyrkoberden3 belbienhet, än till nytta för sig sjelf. Trött vid att tolka gamla latinska, teologiska verk i pergamenteband, dem den förträtfliga prestmannen sjelf aldrig öppnade, började yng: