Aftonbladet – 25 oktober 1873, sida 2

Vi 1 della hänseende, Häsom soldat vill? ag alltid stå till Frankrikes tjenst; men om politiker anser jag mig icke böra be-j! lålla mitt embete, i harudan form det än li nt erbjudas mig, Jag blef utnämnd af del onaervariva, jag skall icke skilja mig från : löw.? Rpublikens nuvarande president! jar sålunda uttryckligen förklarat, att han l notätter sig Thiers och det republikanska jartiets afsigt att förlänga hans makt, detl! vill säga upprätthålla det nuvarande provi:l: soriet, och x1t han kommer att hålla sig tilll! 4 j l 4 i 4 : 4 ; 4 4 vögeru eller med andra ord att han ansluer sig till den legivima monarkien. Mac Mahons yttrasde har, som man lätt kan föreställa sig, väckt ett mycket stort uppseende, ,ch att detsamma i hög grad skall lifva mo harkisternas förhopprvingar, är naturligt. Emellertid verka republikanerne med lika stor ifver son: någonsin för sin sak. Veuostra centera ha uu bestämdt yttrat sig till örmän för republiken, ech den moderata renatern har besiutit att så länge krisen varar dagligen hålla ett möte. Detta parti sawlade sig nyligen till ett antal af hundra oersoner bog Jules Simon, hvarvid åtskilliga medlemmar redogjorde för den allmänna ms: ningeu i departementen. At dessa berättelser framgick, aut landet vore på det allvarigaste emot en monarkisk restauration. Mötet diskaterade äfven frågan om en voring i sationalförsamlingen för monarkien : eliter republiken och kom till det resultat, att det fanns en afgjord majoritet till förmån för republiken. Vitvesförbören i processen mot Bazaire hade den 20 dennes ett ovanligt ort intresse. En sådan massa af menniskor hade aanlat sig, att man icke sett nåzoutiug dylikt alltsedan de stora processsrna mot kommunens ledare. F. d. krigar in nistesu Lebacuf, som konstaterade, att Bazaione mottigit öfverbefälet först den 131. Augusti och derför icke borde göras ansvarig för rnägot, som skett tidigare, uttalade sig på det hela taget i en mot den anklavada välvillig anda, men lät dock förstå, att ban icke var ense med Bazaine angäående de Ätgärder, som vidtogos straxt efter dennes utaämnande. General Lebrun, som atmärkte sig i striden vid Bazeillea, i hvil ken han anförde marinsoldaterne, fälde en mycket sträng dom öfver Bazaine, hvilkenz bristfälliga anordaingar han gaf skulden till art franska trupperua mäste leverera slaget vid Borny, hvarifrån slla de följande olyckorna härrörde, emedan hären derigenom blifvit uppehällen. Genoral Jatrras, som var stabschef vid hären i Metz, förklarade att Bazaias hade nndanskjutit honow och alls icka ville ba någonting vidare med honom att göra. Han hade hyst stora betänkligheter mot ast öfrertags posten, icke derför att han redan sedan längt tillbaka stodiett mindra godt förhållande till marskalken, utan de:fsr att han fruktade, att man skulle ditskrifva honom förtjvnsten af hvad Ba gaiug uträttade och avt detta skulle reta marskalken. Han hade slutligen mottagit posiwen, men han blef icke använd, och Baiae skickuie armekårernas chefer direkta der, utan att göra sia stabschef bekant ermwed. En gång han till och med afhandlat de vigt te frågorna med en öfverste med gene taben, och då Jarras bokl sig häröfver blef han afvisad. I avledning af detta vitoesmål kom det till sn häftig ordvexling mellan den arklagade och Jarras, Bazaine yttrade, att han undvikit alt sätta sig i beröring med Jarras, emedan l: denne var en wan med ett häftigt lynne, bvarpå Jarras svarade, att han efter hvartannat varit stab chef hos Lamoriciere, Pelissjer och Mac Mahon, men aldrig af dem hört någon förebråelse i denza riktning. Keratry, hvilken var ordonnansofficer hos Bazaine i Mexiko, meddelade, att hans hustru under de första dagarne efter nederlagen. vid Woertih och Forbach haft ett besök afl Bazaines hustra, som begagnat tillfället att säga honom mellan fyra ögon, att Bazaine ansåg kejsarens närvaro vid hären skadlig och ville ingifva sin afskedsansökan. Fru Bazaine hade derför uppfordrat Keratry att göra sitt inflytande hos rainoriteten i lagstiftande kåren gällande för att örebygga att Bazains giorde allvar af sitt beslut. Detta var ett kinkigt uppdrag, emedan flere medlemmar af venstern icke ville höra talas om Bazaine på grund af hans uppträdande i Mex:ko; men slutligen valdes dock tre deputerada, wemligen Jules Favre, Picard och Keratry. hvilka sändes till krigsministern, grefve Pelikao, för att begära att öfverbefälet skulle tag4s ifrån kejsaren och öfverlemnas åt Bizaine. Palikao svarade, att kejsaren skulle ofsverlemna befälet åt Bazaine, och att Mac Mzshon skulle blifva skickad denne till mötes, Då Keratry blifvit prefekt i Marseille, kom fru Bazaine till honom för att säga honom, att marskalken varit a!ld-les okunnig om det besök, hon gjort, likasom hon protesterade mot att hon vid detta tillfälle skulle ha talat om Bazaises utnämnande till öfverbefälhafvare. Ker:try bade härtill svarat, att han gerna trodde det första, men hvad innehållet af samtalet angick, misstog han sig icke. Besöket bade varit mycket öfverraskande, eme lan Kö6ratrys opposition i lagstiftande kåen hade haft till följd, att allt umgänge mallan honom och marskalken varit afbruet under halftaonat är. Bazaine förklarade, att han aldrig skulle ha mottagit uthämningen till öfverbefälhafvare, om han veiat af det steg hans hustru tagit och den betydelse man ville tillägga det. Ordföran.en lät derefter uppläsa en af fru Bazaine ufgilven förklaring. som gick ut på, att hon vändt sig till K6ratry på anmodan at kejsariusan, som ville upptaga några medlemmar af oppositionen i regeringen, och att let icke var hon utan Keratry som sagt, stt kejsarens närvaro vid hären var till skada. Keratry protesterade bestämdt mot iktigheten a? denna uppgift. Jules Favre yttrade, att han icke känt marskalken perjonligen. Då det törsta ötverbefälet visat ig otillfredsställanda, var det emellertid utldeles naturligt att man tänkt på en för näring. Då lagstiftande kåren sammanrädde, var man ense om att Bazaine pasade bäst till i fråga varande post, och narskalken hade sjelf stått alldeles utom lessa förbandlingar. Det var först senare iom Jules Favre jemte Picard och Köratry egifvit sig till krigsministern. General ?alikao, som oaktadt sina 77 år, sitt skottär i halsen, talade med kraftig stämma, rttrade sig med mycken ringaktning om ;ppositionens hållning inom lagstiftande kå. en. Han protesterade mot att han från ppositionens sida skulle ha emottagit nägra öreställningar, hvilka han aldrig skulle ha blt, och han fann det öfverflödigt att annärka mot Köratry, som var adslsman och jelf en gång hade aflagt ed till kejsaren, ut han icke kunde ha sagt eller företagit lågot, som stred emot hvad han var skylig sin suverän. Han hade icke yttrat sig ä som Köeretry pästod. Säger uni det pun en gång, hr Kåratiy, yttrade han, så förklarar jag att det är osanning. MM nn a bd tr mm i BR fe FR VM TOS tt MM JR jag PE RA RA AN BN AA AA Insurgenterne i Cartagena ha vu återll: