Aftonbladet – 24 oktober 1873, sida 3

BLANDADE ÄMNEN. Gammal get. Från Ö. Fernebo är till red af Arbetarebladet i Gefle meddeladt följande hemmanet n:r 3 i Bro by slagtades i börjar af månaden en get, som, född i Februari 1850 således uppnått den för en get höga åldern a 23 år och 8 månader, då hon fick dela sina ge likars lott att — bli använd i höshållet. Un der sistlidne vinter lifnärdes hon, i anseende til sin oförmåga att äta vanligt foder, med gröt oci potates, och äfven under sommaren till en de dermed, då hon ej kunde såsom andra medlem mar af slägtet taga sig sin föda på mark och skog. Den gamla geten var på sistone oaktad sin höga ålder lika qvick som trots någon ung get att olofligen praktisera sig öfver och igenon gärdesgårdar och plank. Slagtad befanns hor a gammal ej) vara mager, utan tvärtom myc et fet. — En representation i reserv. I fredags der 17 Oktober gafs . vår opera två föreställnin gar, skrifves från Wien: en officiel för publiken och en bakom kulisserna, åtminstone var de nära deran Vår tenorsångare hr Miller hade på förmiddagen förklarat, att han i anseende till heshet ej kunde sjunga Manrico och hj Adams skulle derför göra uppförandet af Trouba duren möjligt. Denne sångare, som nyss hade hemkommit från ett långvarigt, tröttande gäst spel i Leipzig. lofvade agree men vilkorligt han ville söka göra allt hvad han förmådde. men kunde ej ansvara för att hans krafter skulle räcka till; efter första aktens slut skulle han ifva bestämdt besked. Teaterdirektionen bered es genom denna opålitliga tenor stor förlägen. het: hon fogade sig dock i det oundvikliga, men regissören yrkade ifrigt på att en reserv-före ställning skulle göras i ordning bakom kulis. serna. Under det första akten af Trowbadurer spelades blef bakom den italienska trädgården. som publiken kunde beundra, anordnad Druidlunden till Norma ; fru Wilt var i hvarje ögonblick heredd på att kasta om från den varmbloliga Leonora till den fridfullaste Norma och lessutom voro Sever (hr Labatt) Adalgisa (fröken Dillner) och Orovist (hr Rokitansky) kostymerade för att när som helst kunna gå fram för rampen. Till all lycka förklarade hr Adams efer första akten, att han kände sig stark nog att sjunga Manrico till slut och så kunde publiken ostördt få njuta af Verdi. Hvad skulle väl en biljettspekulant ha begärt, om han vid bandeln kunnat för köparen antyda möjligheten af attfå röra två operor på en afton SURRENDER