Aftonbladet – 24 oktober 1873, sida 3

Rättegångsoch polissaker. Inbrott i Elfkarleby kyrka egde rum na ten, till i fredags. Inträdet till kyrkan beredde genom taket, hvars plåt och skifferbetäcknin på ett ställe afrefs, hvarefter trävirket sönde styckades. Nedkomna i kyrkan. sökte tjufvarn tillegna sig det i sakristian förvarade silfret Detta hade sig dock icke så lätt, enär den trä kista, hvari detsamma förvarades, var starkt jern heslagen. De lyckades visserligen anbringa et hål å kistan, tillräckligt stort att få in handei och fatta tag uti silfverkärlen, men deremot fö Jitet att få dem ut. Också måste de till sis aflägsna sig utan byte och utan att ens tag: verktygen med sig, vare sig nu att de af någo buller blefvo skrämda på flykten eller ock äm nade återvända påföljande natt. Derafblef doci intet. Inbrottet observerades redan under da gens lopp. — Två rymmare. Tisdagsaftenen den 14 dån nes beredde sig tvenne straffångar vid Hernö sands cellfängelse, Nils Ersson från Mo bruk i norra Ångermanland och Erik Andersson från Alfta socken i Helsingland, tillfälle att rymma från dervarande cellfängelse, i det de inifrån lös skrufvade låset till källaren, hvarest de blifvit instängde för att såga ved. Aumärkningsvärdt var för öfrigt, att Anderssons fängelsetid skulle utgå på torsdagen; antagligen rymde denne för att ej blifva såsom försvarslös förpassad till hemorten. Kronobetjening sattes gexasti rörelse för rymmarnes efterspanande, men utan påföljd. I fredags afton inträffade emellertid det märkliga. att begge infunno sig vid cellfängelsets port, ringde på och begärde att få återinträda, hvilket naturligtvis beviljades. Rymmarne hade under sina få fribetsdagar legat gömda å Gådeåskogen. men då de ej sågo någon jet att, då de lemnade detta sitt gömsle, undgå upptäckt, sycnerligen som den ene af dem var iförd fångdrägt, föredrogo de att sjelfmant återvända till fängelset. Undersökning lär inför rådhusrätten komma att hållas rörande omständigheterna vid rymningen. Det vill synas som hadefelet legat deri, att skrufvarne till källardörrens låg varit anbragta på inre i stället för yttre sidan. — En vildsing sälle. Sundsvall den 18 Okt.: Då norske skepparen Tauson i torsdags skulle från hamnkajen begifva sig ut till sitt å redden liggande Hlartyg: blef han af en: för honom obekant matros tillfrågad. om han hade något arbete åt honom, och sedan kapten T. ianledning häraf sport om, hvad slags arbete han kunde, riktade matrosen till honom den frågan. hvarest han skulle gå med sitt fartyg, och då kap tenen härtill svarat, att han ännu icke visat detta, samt i detsamma vände gig om för att stiga i sin båt. kastade matråsen en knif efter honom ned på bryggan, Matrosen upptog knifven och kastade den ånyo på Tauson, som dock ej beller denna gång tillfogades någon skada. På kaptenens rop, att matrosen borde häktas. kom poliskonstapeln Sundström till stället för att gripa våldsverkaren, hvilken emellertid dervid tilldelade konstapeln flera slag samt sparkade honom på magen. så att han föll omkull, hvar efter den vilde sällen kastade sig öfysr honom och gjorde försök att bita honomi ansigtet, men då detta icke ville lyckas, högg han istället tag med tänderna i konstapelns halsduk och sönderbet densamma Emellertid lyckades konstapeln att med kaptenens bistånd komma lös, och derefter fördes matrosen till poliskontoret. I går instäld inför rådhusrätten uppgat han salg heta Johannes Emil Hansen samt a aåstäld ombord å norska briggen HöS. MH rande det våld, för hvilket han stod tilltalad, sade han sig ej hafva någonting bekant, under förklaring att han vid tillfället varit drucken. Hansen dömdes att böta för fylleri 10 rdr, för knifkastning 15 rdr samt våldsamt motstånd 50 rdr, eller tillsammans