Aftonbladet – 24 oktober 1873, sida 3

al Kkolen härstädes äro ar utmärktaste beska fenhet och lära till och med öfverträffa alengelska; de äro lätt åtkomliga och finns ali ymnighet, men äro det oaktadt såsom al r-lanvat härstädes i högt pris. För närvi a rande gälla de ungefär detsamma som njEoglapd, men understundom hafva de up; 1gått till nära dubbelt, BStenkolsgrutvo:n aläro naturligen af största betydelse både fö 5 Australiens eget behof och såsom en af då el vigtigaste exportartiklar till Indien oc r-I Kina. Newcastle är den andra staden gl New South Wales och eger en efier hä ilvarande förhållanden ganska betydlig folk n mängd. Dess läge utmärker sig ej för nå n I gon ovanligare naturskönhet såsom Sydney: ålmen det är synnerligen gynnsamt för en har aldelsstad, ty hamnen utgöres af en lång vik eli hvilken Hunter-floden utmynnar. 1 Efter ett kort uppehåll i Newcastle fort iIsatte vi vår resa uppför Hunter-floden. elbörjan äro stränderna temligen flacka oci . I sumpiga. Till följd af det häftiga regne s! hade floden stigit öfver sira bräddar, d elomgifvande ängarne stodo delvis under vat alten, och af öarne syntes ofta endast träd topparne. Växtlighetan utgöres mest a ti gum träd, som växa höga och skraniga mer -Isina hvita stammar och nästan fullkomlig 1 I skugglösa kronor; här och der ett banan -Iträd eller några af dessa egendomliga busk växter med styfva uppstående blad. Bloti sällan varseblifver man nägon liten usel I nybyggarekoja, vanligen omgifven af några I pyramidalpopplar, öfver allt äro de hotade latt begrafvas af det böga vattenståndet Snart visar sig en ny mnatar, stränderna I börja att höja sig och antaga ett bördigare lutseende, för ögat utbreder sig frodiga mais I fält och leende betesmarker. De blå ber: !gen framträda allt tydligare, och inom kort slingrar sig floden nästan vid deras fot. En framilande jernvägstrain häntyder på I folkrikare trakter, och denna förmodan beIkräftas af ett par vackra landställen, be Iskuggade af höga majestätiska NorfolkJisland pinds. ) Vid Raymond Terrace stannade ångbåten loch här gjorde vi halt för en liten tid. Vi Ibegkfvo oss först till det lilla värdshuset och efterfrågade logis. Man visade oss ett stort rum, uppfylät af bäddar, och förklarade, att detta var gästrummet, och att alla resande logerade här i förtroligt lag. Detta var vår första obehagliga erfarenhet af de små värdshusen i landsbygden. Vi lyckades dock ötvertala vår välvillige värd — en tjock man med stor röd näsa — att för vår skull bryta med landets gamla häfdvunna jemnlikhetsprincip, och väl var detta, ty regnet hade fyllt alla floder, och det var tills vidare omöjligt att korsa dem, hvarföre vi nödgades dröja ena hel vecka. Under tiden hade vi godt tillfälle att lära känna Raymond Terrace, som är typen för en liten landtstad i Australien, Enligt senaste officiella uppgifter eger staden en folkmängd af 258 män och 277 qvinnor. Husen äro byggda på afstånd från hvarandra, omgifoa af trädgårdar. De senare, föga eler intet odlade, bära af sig sjelfva i sandmyllan praktfoalla apelsinträd, öfverhöljda af frukter, vinrankor, persikoträd, fikonträd m. m.; allt växer om hvart annat nästan vildt utan ringaste smak. De långa gatorna, som regelbundet korsa hvarandra, äro mycket breda och utgöra invånarnes gemensamma betesmarker, der hvar och en släpper sina nötkreatur och rijbästar; påon slags väg är omöjlig att upptäcka, utan på hästryggen färdas man fram på ga torpa, — d. v. 8 mellan hussn och gärdesgårdarna — öfver kärr och moras, ste nar och stockar. I Australien hafva invånarne samlats från skilda delar af verlden, och hvar och en har medtagit sin religion, och i följd häraf finner man öfver allt många kyrkor tillhörande olika religionsbekännelser. R3y mond Terrace eger icke mindre än fyra, af hvilka två, den engelska och katolska, äro välbyggda stenkyrkor. Då ändtligen tillfälle yppade sig attfortsätta resan, fingo vi göra vår första bekantskap med de 8. k. landsvägarne. De äro nästan omöjliga att passera med vagnar, och för den skull färdas man ock vanligen till häst. Denna gång hade vi dock särskild anledning att föredraga postdiligensem, ett löjligt åkdon, försedt med fyra höga hjul, som tilläto oss att färdas fram öfver allehavda ojemnhbeter, öfver bäckar och floder. Vägarne i dessa trakter äro tydligen anlagda af kreaturen och endast på sina ställen något rätade och nupphjelpta, broar och båtar äro en okänd lyx; den resande för taga sig fram bäst han kan, och, om detta är omöjligt. vänta tills vattnet hinner rinna undan, Does not matter är det valspråk, hvarmed folket här möter alla svårigheter. Vår diligens var lastad med postsäckar och dylikt, och öfverst var sätet anbragt. Sedan kusken förvissat sig om att vi placerat oss så, att det var tillbörlig jemnvigt, gaf han de stora, starka hästarna en klatsch, hvarpå det bar af i full fart, I början föreföll det sig oupphörligt luta till fall än åt ena, än åt andra sidan, men allt gick all right. Då vi snart kommo in i djupa skogen, blef vägen bättre, dock ofta omöjlig att upptäcka för ett ovant öga. Stundom gjorde ett kullfallet träd eller annat dylikt det omöjligt att passera den s. k. vägen, och man måste då leta sig fram mellan träden bäst man kunde. De första 16 milen bestär skogen nästan uteslutande af gum träd. De växa temligen tätt och äro i allmänhet vackra, en del voro öfverhöljda a hvita blommor. Naturen är flack och mycket enformig, endast sällan ser man spår af något djurlif. Fram på middagen anlände vi till ett litet värdshus, kalladt: the half.way-house, der vi iotogo en väl behöflig middag. Dä jag åter uppsökte vär diligens, stod enblack-fellows och höll hästarna. När han fick se mig började han helsa och åbäka sig på ett rätt, som allt för tydligt försäkrade mig att han tillhörde den ociviliserade delen af menniskoslägtet. En stam af infödingar befann sig för tillfället lägrad i närheten, och den i fråga varande mannen hade blifvit uppsänd till värdshuset för att söka erhålla spirituosa. Såsom de flesta kunde han tala litet engelska och skrek ljudligen för en 3 pence spirit och tobak, Han var ytterst tjenstaktig att spänna för och dylikt i hopp om vedergällning. Ännu när vi begifvit oss i väg, sprang han efter och ropade förgäfves samma ord. Hittills hade naturen varit flack och enformig, helt annat blef nu förhållandet. Vår väg gick uppoch utför höga skogbeväxta bergskullar, mellan höjderna rann ofta nå gon liten bäck, som vi hade att passera; naturen började blifva vild och omvexlande, floran rik, i synnerhet på höga, vackra gräsväxter. Sedan vi färdats omkring 10 mil, kommo vi på toppen af ett ganska högt berg, från hvilket vi hade en vidsträckt och praktfull utsigt. Midt under oss flöt Karnah-floden, och i vattnet stack upp ett hästhufvud, och öfverst på sadelknappen tt en ryttare uppkrupen, och hunden sima Kat Lv a Tian ve jak pt od te om kd LJ öl rat Os VA Mr NR Er 4 0 ; 0