Aftonbladet – 24 oktober 1873, sida 2

LAIRDEN AF NORLAW . Mrs Oliphant. Jo, gör jag så och det mest alltihop! svarade Jacob lakoniskt. Jag är ej hämdgirig, men om en man gör mig ett fult spratt, så känner jag stor lust att betala honom så godt igen. Han hade, alltid ett ondt öga till den siste Norlaw, den här mannen från Aberdeen, och hade jag varit er far, herr Cosmo, skulle jag processat till min sista stund, om det också hade kostat mig hvart enda öre jag egt. Ty hvem tillhör gods och värdigheter med rätta? — jo, henne, men ingalunda Aberdeens-mannen. Säg ni henne någonsin? frågade Cosmo, som knappt kunde andas af ifver, och i sin nyfikenhet och brådska knappt besinnade hura föga Jacob i grunden kunde veta om saken. Ja, lita på det, sade Jacob. Den lilla fula demons drog en så djup suck ur sina vädiga lungor, att ett luftdrag uppkom i smedjan. Med sakta röst tillade han helt stilla: Jag hade sjelf ett starkt tycke för henne. Nil sade Cosmo. Ynglingen visste icke, om han i sin förbittring skulle kasta sig öfver den lilla afskyvärda dvärgen och gifva honom en dugtig ruskning eller vända honom ryggen med föraktfullt skratt. Båda dessa mera våldsamma känslor dämpades likväl af den obeskrifliga förvåning, hvarmed Cosmo betraktade den sotiga puckelryggen, hvilken hade 4) So A. B. n:r 218—225, 227—281, 288—237, 230-246,