Aftonbladet – 24 oktober 1873, sida 2

vågat lyfta sina ögon till Patrick Norlaws ungdoms älskade. Oeh hvarför inte jag? svarade Jacob trotsigt; tror ni kanske det är ett fagert ansigte och intet annat som lockar en qvinna? Tror ni inte jag kunde fått dem som varit Mary Huntley jemngoda? Jo, och den rättvisan vill jag göra dem, att så vida en qvinna ej är en tanklös toka, ser hon straxt, om en man har förstånd eller ej. Mången rar qvinna har kastat sina hlickar in i denna smedja, men jag har ingen håg för att gifta mig. Nej, ni skulle ha gjort så många miss nöjda och en otacksam, sade Cosmo och skrattade. Är detta hvad som återhållit er, Jacob ? Ja, just det! svarade filosofen med ett bistert leende, men jag var mäkta betagen i miss Mary Huntley, så mycket är säkert; hon var äldre än jag, men detta är alltid ynglingars smak; pi kommer sjelf att skänka ert hjerta till en tjuguårig qvinna. Jag skulle velat gå tjugu mil, vare sig i sol sken eller regn, för att sko hennes ponny och hade jag varit er far, så skulle jag icke låtit hennes rätt gå om intet. Var hon vacker? Hur såg hon ut, Ja eob? utropade Cosmo ifrigt. Jag kan ej så noga beskrifva för er huru hon såg ut, sade Jacob, teg derefter några ögonblick och lutade sig halft in öfver här den. Hon liknade en mans första glädje, fortfor den lille jätten hastigt i det han framdrog en hvitglödgad jernstång som då han svängde den, gat ett vildt eldsken inne i den mörka smedjan och för ett ögonblick upplyste hans svartmuskiga ansigte; hon var lik den qvinna som en yngling skänker sitt hjerta, innan han lärt sig att allt är bedrägligt här j verldenm, tillade ban efter