kes ledgångsreumatism i allmänhet motsträfvig mot denna behandling, hvilket väl måste anses bero på sjukdomens konstitutionella beskaffenhet och fallenhet för recidiv. — Dr Berghman har för sällskapet förevisat ett par fall af akuta led gångsskador, som af honom blifvit behandlade med massage; den ena patienten, som hade en mycket svår vrickning af ena fotleden och derjemte en betydlig utgjutring inom knäkapseln på samma sida, var redan efter 3 stancer på två agar i stånd att utan olägenhet gå i trappor, och efter 19 stancer fanns intet spår af skadorna. Äfven på det andra fallet, en nyligen genom yttre våld ådragen utgjutning inom knäleden, hade behandlingen haft ett särdeles hastigt och gynsamt resultat. Samma förhållande, ännu mer påfallande, egde rum med ett par andra patienter, af hvilka den ena sedan flera månader tillbaka lidit af en peri-synovitis i ena knäleden med betydliga kapselförtjockniagar och den andra af mångårig kronisk myositis.