Aftonbladet – 23 oktober 1873, sida 3

hastig nick besvarades den ödmjuka hels ningen af enkan, som egde byns mangel hon, hvars lilla gosse satt och grät utanför Norlaws dörr, då dess herre var döende Cosmo och Margaet togo kappsäcken mellar sig, fru Martha fällde ned sin slöja och dej lilla sällskapet begaf sig öfver gångbron på hemvägen. Då slutligen, under utbytta frågor och svar om hvad som händt under hennes från varo, öppnades fru Marthas läppar. Margei och Cosmo gingo först på den lilla gång stigen längs strömmen och hon kom efter, Som det ville synas, hade Cosmo fördrifvi halfva tiden vid prestgården och alla gran nar hade skickat vänlig förfrågan när hans mor skulle komma hem, Jag vill väl hoppas, kära gosse, att du inte gick oftare dit, än du var välkommen sade fru Martba med en för henne karak teristisk försigtighet, ehuru jag visst inte nekar till att både doktorn och Ketty är mycket vänliga. Du borde ej kalla henne Ketty numera, Cosmo, sedan han blifvit stoi och fullväxt; detsamma gade jag ock til Huntley för knappt en vecka sedan; mer han kommer inte i tillfälle att såra någor genom försummad uppmärksamhet på mån gen god dag, stackars gosse. Jag lemnade honom j det hela ganska välbergad — ål ja, ganska bra — på ett stort, stort skep; jemte många reskamrater, och de säga at han snart skulle komma ifrån våra nordliga farvatten till varmt och vackert väder. Jag tänker att, vore faran stor, skulle väl intt så många menpiskop villa resa dit Ut, fö) att ej nämna att den Allsmäktig inte! haj ett enda grand kortare arm på haf än på land. Ja, det är visst mycket sannt! utbras