Aftonbladet – 22 oktober 1873, sida 3

Hr redaktör! I edert ärade blad för tisdagen 21 OktoIber har utgifvaren af Svenska Veckobladet Ifått införd en hufvudsakligen mot Nerikes TAllehanda riktad uppsats beträffande det af Tlandets flesta tidningar behandlade sg. k. mutförsöket från Svenska Veckobladets sida. TEtt gensvar torde då ock kunna i eder tidning påräkna plats. ) Sv, V:s utgifvare förklarar sig anse mutförsök vara en neslig handling, men menar Isig icke ha begått någon sådan, i alla händelser icke ensam. Nog lär han dock medge sig i detta fall vara hutvudmannen; och vill Ihan vara rätt uppriktig, torde han ej förneka, att det högt aktade Sällskap, som i en hastig vändeing kom att i denna affär bli sällskap åt Svenska V:s utgifvare, var från hans sida afsedt att utgöra en moralisk borgen för ett företag, som han insåg deraf vara i behof, och för att i nödfall hållas fram såsom en sköld. Enligt vanligt språkbruk förstås — säger Sv. W:s utgifvare — med ordet muta att genom penningar, gåfvor, löften o. s. v. förmå någon att handla olagligt eller orätt; men han anser postförvaltarnes kommissionärsskap för Sv. W:t ej ha varit olagligt, då det ej var förbjudet. Den satsen må vara bekväm, men vädligt är att påsth, det ingenting är olofligt, som ej uttryckligen förbjudits; och generalpoststyrelsen, Bom här vid lag torde ega vitsord, bar genom sitt motcirknlär till postförvaltarse sagt sitt afgörande ord. Såsom bidrag till belysning af den frågan, om här förelåg ett mutförsök, kan nämnas: att Sv. Weckobladet uppges ha mer än 50,000 .exemplars upplaga, hvilka kosta, 2 rdr 50 öre för Äret, på hvilket belopp bjöds 40 procent i kommiissionsarvode, Då Weckobladet söker från skollärarne, som hittills företrädesvis haft kommissionärskapet, öfverflytta detsamma på postförvaltarne, är det tydligen under förhoppning om en sådan deras medverkan, att postförvaltarnes sportler af Weckobladet, de andra smärre företagen oberäknade, icke skulle stanna vid 50,000 rdr. Siffran är emellertid rund och frestande. Såsom trumf-ess begagnar Veckobladet den uppgiften, att Nerikes Allehanda såsom kommissionär lär använda ftminstone en postförvaltare, till hvilken tidningen gänder en större del exemplar med erläggande af postbefordringsafgifterna på afsändningsorten. Om Sv. Veckobladet härmed menar att, bland andre, äfven en postförvaltare direkt å Nerikes Allehandas kontor rekvirerat ett antal exemplar af sistnämda tidning, och att denna rekvisition blifvit i vanlig ordning utförd, så är nämda hans uppgift, hvilken undertecknad ej under tillfällig Stockbolmsvistelse kan kontrollera, förmodligen riktig; han skulle eljes ej ha vågat anföra densamma, som torde utgöra frukten af inkvisitioner, hvilka på omvägar pågått under den mellan den första uppsatsen och genmälet förflutna månaden; utan att deras ursprung eller syfte röjt sig, förrän resultatet nu framlägges af Veckobladets utgifvare. Uppgiften, att andra blad skola i stor skala ha användt postförvaltarne såsom kommissionärer, behöfver ett kraftigare stöd, än Sv. V:s utgifvares blotta ord, som visatsig icke vara tillförlitligt. Annonscirkuläret kan för närvarande lemnas i sitt värde. Att Weckobladet icke för gen del anser ett meddelande i nämnda sitt blad tillfyllestgörande, framgår bäst deraf, att dess utgifvare i dessa dagar gått omkring hos Stockholms-tidningar, hvilkas pridning han sjelf i samma cirkulär sökt visa vara jemförelsevis mindre betydlig, för utt förmå dem intaga den mot Nerikes Alle1anda riktade uppsats, som härmed torde å anses besvarad. Stockholm den 22 Oktober 1873. Nerikes Allehandas utgifvare.